Jag, en kälkborgare?
En gång i tiden valde jag mellan Grön Ungdom och Ung Vänster som engagemangspunkt. Jag lockades av båda ungdomsförbundens systemkritik, deras irriterande höga röst om att någonting är fel i samhällssystemet när klyftorna ökar mellan människor. På Ung Vänsters informationsblad förstod jag att klasskampen var central, medan på Grön Ungdoms dito förstod jag att de såg på världen ur ett helhetsperspektiv som inget annat politiskt parti hade insett. Vänsterns retorik och konkreta politik var förlegad, den hade inte frigjort sig från det Kommunistiska manifestets teser om ekonomins herravälde över naturens resurser.
Häromdagen berättade en kompis att han som han uttryckte det "äntligen lämnat vänsterpartiet". Jag undrade om det var så att han lämnat vänstern för att gå mer mot höger eller om det var så att han övergett dem för att de förlorat sitt vänsterperspektiv. Jag misstänkte det senare, vilket visade sig vara sant. Han kallade Vänsterpartiet för ett "förbannat högerparti". Jag frågade honom i vilka frågor som jag är besviken på vänsterpartiet; vilka frågor som de blivit höger och "ovänster" i. Han svarade att det var ointressant och att ett vänsterparti bör vara oberoende och fokusera på de grundläggande problemen i klassamhället. En talande slutsats om vänsterns utveckling i dagens Sverige. Istället för att ägna sig åt konkret politiskt arbete på kommun-, landstings- och riksdagsnivå, bör vänsterpolitikerna ånga på med klyschor om att "en annan värld är möjlig". Sedan retade han mig för att vara "kälkborgare".
Revolutionsromantiserandet är inte bara passé, det är en direkt form av självmord för en rörelse som säger sig kämpa för rättvisa och solidaritet. Egalité, fraternité et liberté - ord från en svunnen tid, placerade i ett kontemporärt sammanhang där de blir oöversättbara; ergo lost in translation.
Vi lever i en värld där kapitalet är globaliserat och där Sverige står dövstumt inför en striden om dåtida värderingar, applicerade på ett världsomspännande problem med resursfördelningen, brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöringar.
1960 fattades det ett beslut i dåvarande Sovjetunionen att använda vattnet från Aralsjön, världens då fjärde största insjö, till att främja bomullsodlingarna i området. Idag beräknar uzbekiska ekologer att Aralsjön är borta år 2015 om ingenting görs.
2002 kämpade Miljöpartiet för att ett torskfiskestopp skulle införas i Östersjön. EU-kommissionen förbjöd Sverige att införa ett helt torskfiskestopp eftersom det stred mot EU:s stadgar om ickediskriminering av näringslivsverksamhet inom unionen.
Både i en marknadsekonomi och i en planekonomi delas alltså värderingar. Värderingar om vilka som står över andra sådana. Naturens och djurens intressen kommer i andra hand och vi människor är för dumma att förstå att det är vår framtid som står på spel. Rent vatten, mat på bordet och luft att andas. Det borde vara högst prioriterat. Men så fungerar det varken i dagens marknadsekonomi eller kommunisternas planekonomi.
Imorgon demonstrerar vänstern bättre arbetsvillkor. Det verkar som att det inte går att väcka vänstern ur sitt revolutionsromantiserande status quo, som varit densamma sedan industrialismens tidsålder.
Men det är inte bara vänstern som lider av industrialiseringsålderskomplex. Den borgerliga alliansien lider i princip av postmodernistisk relationsångest i sin nya sammanslutning. Det finns idag ingenting som sammanbinder partierna i två olika block. Världen förändrades under 1900-talet, men det verkar som att det inte var något som borgerligheten hängde med på. Vi står idag inför problem med miljöförstöring, kvinnoförtryck, ohälsa i form av utbrändhet hos många svenskar och många andra övergripande frågor som spränger höger-vänsterskalan. Men det verkar inget av blocken fatta. Till och med Centerpartiet som på 1970-talet banbrytande började föra miljöpolitik vill idag cementera sig i en verklighet som mer passar mitten av 1800-talets verklighet. Blockindelningen av den svenska politiska kartan är förödande för en progressiv politisk utveckling av landet.
Häromdagen berättade en kompis att han som han uttryckte det "äntligen lämnat vänsterpartiet". Jag undrade om det var så att han lämnat vänstern för att gå mer mot höger eller om det var så att han övergett dem för att de förlorat sitt vänsterperspektiv. Jag misstänkte det senare, vilket visade sig vara sant. Han kallade Vänsterpartiet för ett "förbannat högerparti". Jag frågade honom i vilka frågor som jag är besviken på vänsterpartiet; vilka frågor som de blivit höger och "ovänster" i. Han svarade att det var ointressant och att ett vänsterparti bör vara oberoende och fokusera på de grundläggande problemen i klassamhället. En talande slutsats om vänsterns utveckling i dagens Sverige. Istället för att ägna sig åt konkret politiskt arbete på kommun-, landstings- och riksdagsnivå, bör vänsterpolitikerna ånga på med klyschor om att "en annan värld är möjlig". Sedan retade han mig för att vara "kälkborgare".
Revolutionsromantiserandet är inte bara passé, det är en direkt form av självmord för en rörelse som säger sig kämpa för rättvisa och solidaritet. Egalité, fraternité et liberté - ord från en svunnen tid, placerade i ett kontemporärt sammanhang där de blir oöversättbara; ergo lost in translation.
Vi lever i en värld där kapitalet är globaliserat och där Sverige står dövstumt inför en striden om dåtida värderingar, applicerade på ett världsomspännande problem med resursfördelningen, brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöringar.
1960 fattades det ett beslut i dåvarande Sovjetunionen att använda vattnet från Aralsjön, världens då fjärde största insjö, till att främja bomullsodlingarna i området. Idag beräknar uzbekiska ekologer att Aralsjön är borta år 2015 om ingenting görs.
2002 kämpade Miljöpartiet för att ett torskfiskestopp skulle införas i Östersjön. EU-kommissionen förbjöd Sverige att införa ett helt torskfiskestopp eftersom det stred mot EU:s stadgar om ickediskriminering av näringslivsverksamhet inom unionen.
Både i en marknadsekonomi och i en planekonomi delas alltså värderingar. Värderingar om vilka som står över andra sådana. Naturens och djurens intressen kommer i andra hand och vi människor är för dumma att förstå att det är vår framtid som står på spel. Rent vatten, mat på bordet och luft att andas. Det borde vara högst prioriterat. Men så fungerar det varken i dagens marknadsekonomi eller kommunisternas planekonomi.
Imorgon demonstrerar vänstern bättre arbetsvillkor. Det verkar som att det inte går att väcka vänstern ur sitt revolutionsromantiserande status quo, som varit densamma sedan industrialismens tidsålder.
Men det är inte bara vänstern som lider av industrialiseringsålderskomplex. Den borgerliga alliansien lider i princip av postmodernistisk relationsångest i sin nya sammanslutning. Det finns idag ingenting som sammanbinder partierna i två olika block. Världen förändrades under 1900-talet, men det verkar som att det inte var något som borgerligheten hängde med på. Vi står idag inför problem med miljöförstöring, kvinnoförtryck, ohälsa i form av utbrändhet hos många svenskar och många andra övergripande frågor som spränger höger-vänsterskalan. Men det verkar inget av blocken fatta. Till och med Centerpartiet som på 1970-talet banbrytande började föra miljöpolitik vill idag cementera sig i en verklighet som mer passar mitten av 1800-talets verklighet. Blockindelningen av den svenska politiska kartan är förödande för en progressiv politisk utveckling av landet.
posted by Zaida at 21:27
4 Comments:
Ganska väl skrivet, MEN är inte den sista slutsatsen som att kasta sten i glashus? Miljöpartiet har ju i väldigt stor utsträckning knutis sig själva till (s) via gemensamma seminarier, tomma hot om att lämna sammarbetet mm.
Frågan är vä då om det är fel av ex Centerpartiet att sammarbeta med de partier som de anser löser dagens (och morgondagens) problem på ett lämpligt sätt? Eller MÅSTE man sammarbeta med sossarna och vänstern bara för att visa att man inte är fast i et blocktänkande? Kanske dags att ställa den motsatta frågan till dina (mp)-kollegor?
Zaida skriver: "Imorgon (1 maj)demonstrerar vänstern (för) bättre arbetsvillkor. Det verkar som att det inte går att väcka vänstern ur sitt revolutionsromantiserande status quo, som varit densamma sedan industrialismens tidsålder."
Imponerad över den välskrivna helheten i detta inlägg blir jag aningen konfunderad över vad Zaida menar med just detta citerade ovan?
Först: Jag är miljöpartist själv! Idéologiskt bör vi därför båda stå för ungefär samma grundläggande värderingar om tillstånden.
1."..revolutionsromantiserande status quo.." Visst finns det "gammelkommunister" och det finns "ungkommunister". Synnerligen tröttande att varsebli. Men huvudlinjen inom (v) uppfattar jag som mer modernt idéologiskt stringent. Visserligen en överbetoning på de kollektivistiska modellerna som förebilder, men ändå. I detta missar (v)individens personliga ansvar som finns mer uttalad inom (mp).
2."..bättre arbetsvillkor..". Människans, djurens och naturens villkor har alltid hotats och påverkats av ekonomins och teknikens utveckling. I detta har (v)alltid ställt upp för utsatthetens olika uttrycksformer. Naturligtvis alltför ensidigt på människans villkor med en alltför outvecklad syn på djuren och naturen. Jag vill inte ta ifrån den kredit (v) förtjänar för sin politik för människans villkor. Samtidigt ger jag (mp) kredit för det beröm vi förtjänar i vår politik om djurens och naturens villkor. En politik som förenar en tillräcklig helhetssyn gör att jag för egen del tror på en grön/röd samhällsutveckling. Och, liksom regnbågens färger, är öppen för delar av den blåa dimensionen i politiken.
"Revolutionsromantiserandet är inte bara passé"
Men det du inte förstår är att vi inte romantiserar. Tusental av oss som står till vänster vet att revolutionen, i någon form en dag kommer. Därför är politiken fram till dess endast ett forum för skäliga förhållanden kortsiktigt i detta ruttna system. För att hårddra det hela lite då.
Men vilken typ av revolution syftar du på? Den som kommer över en dag därför att proletärerna ställer sig på barrikaderna i kamp mot bourgeoisien? Eller? Jag vill inte raljera utan snarare dra det du menar till sin spets. Vad menar du kommer att starta revolutionen? Och hur kommer den att genomföras?
Skicka en kommentar
<< Home