Ett nytt kapitel i livets bok

Alla historier har ett slut, liksom i detta fallet. På Grön Ungdoms årsmöte i helgen avtackades jag och två nya språkrör valdes, Elina Åberg och Alexander Chamberland.

Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan: "Hur känns det nu?"

Hur svarar man på något sådant? Hur sammanfattar man fyra år i en mening som ett sanningsenligt svar till en omtänksam fråga? Jag vet inte. Jag vet absolut inte. Att sammanfatta fyra år där jag kanske har vuxit 20 år som människa går inte att koncentrera i en mening.

I slutet av mitt sista tal som språkrör kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna. det. Någonstans här brast det:

Det var fyra år sedan jag stod här på Hvitfeldtska gymnasiet och höll mitt första tal som språkrör för Grön Ungdom. Och som om ödet hade någon bakomliggande tanke står jag här idag igen på samma plats för att avsluta det jag påbörjade för fyra år sedan. Jag står inför er alla med stor vördnad och melankoli. Jag ska lämna över någonting som jag har älskat att göra i fyra år, och till vissa delar hatat ska erkännas. Men jag gör det med stor tillförlit till alla duktiga och kunniga kandidater som aspirerar på att bli nästa språkrör för förbundet. Cirkeln är nu sluten. Det är dags för mig att säga hej då.

Jag önskar Elina och Alex den allra största välgången med uppdraget som språkrör för Grön Ungdom. Det är en fantastisk position att föra ut grön politik från.

Nu startar ett nytt kapitel i livets bok. Nya utmaningar och nya möjligheter. Eller som en vän sa till mig i helgen där han citerade Oscar Wilde:

We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars.