Vänsterkonspirationer

Och så uppdagas det att SSU fifflar med sina medlemssiffror, att fem av sex medlemmar förmodligen inte existerar. Det är ingen nyhet i sig, det är sedan länge välkänt att många ungdomsförbund under sina dagar har presenterat konstigt höga medlemssiffror. LUF som själva blev avslöjade för medlemsfiffel för några år sedan och sedan rensade ut s k medlemmar som inte egentligen var medlemmar, har nu skrivit ett gediget angrepp på detta fusk på sin hemsida. Vad som inte intresserar mig är dock den här nivån av politik som ungdomsförbunden alltid lyckas hamna på. I sin tillvaro som radikala alibin för sina moderpartier skapas politik som angriper andra ungdomsförbund, en situation som i sig inte har någon avgörande skillnad för samhället vi lever i, bara är något som låter häftigt att presentera på gymnasiedebatter.

Ali Esbati, f d ordförande för Ung Vänster, tycker att Marita Ulvskogs slutsats om sossarnas rösttapp är helt korrekt. Han håller med om att den mediala hetsen går borgerlighetens ärenden. Jag är förvånad över att en intellektuell person som Esbati drar en sådan konspiratorisk slutsats. Men egentligen kanske det inte är så konstigt eftersom vänsterns politiska arbetssätt är raka led bland sina valda och total brist på självkritik.

Varför inte istället förstå att systemfelen måste rättas till. För det sista jag skulle förespråka är en begränsad tryckfrihet. Ungdomsstyrelsens regler för statligt bidrag för ungdomsförbunden utgår idag ifrån medlemsantalet. Detta är något som skulle kunna förändras och istället utgå ifrån de politiska partiernas mandat i riksdagen. Om inte detta går, varför inte kräva att medlemsregistrena faktiskt hålls centralt på riksnivå. I Grön Ungdom rapporteras inte medlemsantal från lokal nivå utan nationell nivå. Kanske det är därför som våra medlemsantal är närmare verkligheten än andras.