Comme-il-faut för kvinnor

I måndags hade jag en intressant diskussion om kvinnors respektive mäns könsroller. Männen i samtalet förstod inte att kvinnor kände ett tvång att sminka sig varje dag för att se respektabla ut. Det som framkom ur samtalet var att män och kvinnor lever i två olika verkligheter med helt olika förutsättningar, något som männen hade mycket svårt att acceptera som den hårda sanningen. Och jag tror att det är så, vi har väldigt svårt att erkänna de enorma jämställdhetsproblemen som är så djupt cementerade i vår samhällsstruktur, våra kulturer runt om i världen. Tänk om vi förutom att förstå att kvinnor får mindre pröjs för samma arbete, bara för att de är kvinnor, också förstod att kvinnor lever under tusentals normativa krav på utseende och beteende. Samtidigt som vi ska slimma, sminka och sexa oss så måste vi leva med en ständig vardagsrädsla som förtar vår rätt till att få leva fria och självständiga i det offentliga rummet. Att ständigt känna en rädsla på väg hem från krogen, nycklarna i högsta hugg och mobilen i handen som är redo att ringa 112 utifall någon skulle vilja förgripa sig på en. Det är helt sjukt alltihopa det här egentligen.

I boken Egalias döttrar är allt tvärtom. I Egalia är det kvinnorna som bestämmer. Kvinnorna är de som försörjer familjen, super sig fulla och slår sina män. Män som har hår på brösten ses som vulgära och deras oförmåga att föda fram barn som en svaghetsegenskap. Det är en fröjd för en kvinna och politiskt aktiv feminist att läsa om en värld där männen faktiskt får smaka på sin egen medicin. Men den största njutningen är faktiskt att läsa om en verklighet där man inte lever med dessa absurda kroppsideal ständigt hängande över sig och den förbannade vardagsrädslan som kryper in i tankarna så fort det blir mörkt. Så om jag har en t-shirt som det står Die Sexist Shit! på, så tänker inte jag be om ursäkt för det. Ani DiFranco uttryckte det så här i Willing to Fight:

the windows of my soul
are made of one way glass
don't bother looking into my eyes
if there's something you want to know,
just ask
i got a dead bolt stroll
where i'm going is clear
i won't wait for you to wonder
i'll just tell you why i'm here