måndag, februari 14, 2005

Hopp för mänskligheten

Jag tycker mig se en vändning i debatten om tjejers rätt till sexuell integritet. De folkliga upproren mot att tjejer behandlas som slit och släng varor med bemärkelser som "brudar" eller "horor" har skorrat illa hos många, därför har vi nätverk med ungdomar på skolor som engagerar sig för att "vägra kallas hora". Nyligen så vände våldtäkten på en fjortonårig flicka upp och ner på hela Motala och demonstrationer anordnades och nätverk startades, likaså tidigare i år startade ett nätverk av män mot mäns våld mot kvinnor i Piteå där en kvinna yxmördats av sin f d pojkvän efter att hon pratat med en annan man på krogen. Och bara för en vecka sedan mördades en 20-årig tjej i hemmets vrå av sin pojkvän för att hon fått ett glas vatten av en annan kille på krogen.

Det är egentligen helt sjuka saker som pågår i vårt "jämställda" samhälle. Men jag känner att en vändning har kommit, och den är här för att stanna. Att en kvinna mördas av sin make/sambo/pojkvän eller f d dito skapar numera folkuppror, det skapar förstasidesrubriker. Hade Anders Lilja, Kristian Huselius och Henrik Tallinder som den senare själv uttryckte det "planerat att gå ut och ta med en brud hem på hotellrummet", för några år sedan hade det varit tyst som i graven bland sportskribenter och ledningen för hockeyförbundet. Det hade möjligtvis avfärdats som något som blåsts ur proportion, men inte så mycket mer. Det är nämligen patriarkatets specialitet, att män skyddar varandra när det blåser hårt. Men nu har den vinden vänt. Numera tillgodoser inte manssamhället med skyddande vingar när andra män beter sig illa mot kvinnor. Numera avfärdas sexistiskt och s k "grabbigt" beteende nästan direkt.

Det är egentligen fantastiskt. Kanske lite för bra för att vara sant. Och det brukar ju inte båda gott när jag får den känslan. Men se till exempel DN:s Johan Esks kommentar:

Det mest vidriga i hotellhistorien är rollen kvinnan fått. Hon behandlas som en bisak, ett bihang, ett stycke kött.


Och Aftonbladets Lasse Anrells analys:

"Tallinder: - Vi har egentligen inte gjort något fel förutom att vi blivit utsatta i medier."Precis så säger han. Ibland borde inte idrottare låta sig intervjuas. Det borde Silbersky och spelarnas andra rådgivare insett. Alla kan inte hantera ord och sin egen besvikelse och sårade självkänsla när de pressas. Tallinder kan det inte.

Tack för insiktsfullheten och den öppna kritiken. Det är faktiskt inte så vanligt som man skulle önska att det var. Nu hoppas jag bara att vi fortsätta i samma positiva utveckling. Jag tänker tänka positivt idag, det är ju trots allt alla hjärtans dag.