Mitt stöd till FRA-protesten

Expressen samordnar en mejlprotest till riksdagens ledamöter emot FRA-lagen. Skriv under du också!

Bort med porren!

Ibland skickar mediehimlen upplyftande nyheter. Som den här med OKQ8-arbetaren Niclas Svenlin som protesterade mot porrtidningarna i butiken med hänvisning han i sin arbetsmiljö inte vill behöva handskas med kvinnokränkande tidningar.

VD:n beslutade efter några vändor av påtryckningar från kunder och ägare att inrätta en porrfri butik.

Kudos till Niclas som tog fajten! Nu får vi hoppas att trenden sprider sig till övriga bensinstationer i Sverige.

J'ai devenu une journaliste!

Ja, eller nästan. Men under Almedalsveckan ska jag bolla både uppdrag för mitt jobb i riksdagen och Almedalsbloggen. Oroa er inte, de som tror att jag ska blogga om mitt eget parti på den sajten, det ska jag inte.

Det blir observationer, analyser och utvalt skvaller som jag tänkte bjuda läsarna på. Väl mött i Visby!

År 2010 river vi upp FRA-lagen

Det var klara besked från s-ledaren Mona Sahlin igår i rapport. Kommer vi i regeringsställning år 2010 river vi upp FRA-lagen. Det är ett viktig markering från s-ledaren i denna fråga, något som garanterar att detta inte blir en käpphäst i diskussionerna mellan oppositionspartierna inför valet.

TT vet inte att mödomshinnan är en myt

Enligt TT blir det vanligare med "rekonstruktion" av mödomshinnan. Jag funderar på hur det kan vara möjligt att arbeta för Sveriges största nyhetsbyrå och inte veta att mödomshinnan är en myt, ergo det finns ingenting att "rekonstruera".

Det är förbannat viktigt att förfalskade bilder om kvinnokroppen som dessa inte sprids. Det är vedervärdigt att fortsätta normbildningen om mödomshinnans existens. Det finns ingen oskuld att "spräcka". Detta är en normativ kvarleva i vårt samhälle att "orörda" döttrar har ett högre värde än andra.

Kommer ni ihåg när hela världen avkrävde Britney Spears svar på frågan om hon var oskuld eller inte in i det evinnerliga när hennes stjärna stod som högst? För det första hade jag önskat att hon inte svarat, för det har ingen att göra med förutom hon själv. För det andra, vad säger det om vårt västerländska samhälle där vi utmålar muslimer och folk från mellanöstern-regionen som de enda som kan förtrycka sina döttrar.

Stinkande dubbelmoral, kallar jag det.

Sex and the commercial

Jag erkänner, jag äger hela Sex and the city-boxen. Jag har sedan serien startade inte kunnat slita mig från de smarta, roliga dialogerna och de befriande diskussionerna om kvinnors sexualitet och kvinnors behov. Så självklart ville jag se vad filmen hade att bjuda på.

Inte så mycket visade det sig. OK, i och för sig har jag förmodligen fel om man köper att karaktärerna genomgått en exempellös personlighetsförändring, att filmens story inte utgår från seriens tidigare befriande budskap om kvinnlig sexualitet.

Jag rekommenderar filmen för de som föredrar att kolla på kvinnornas makalöst dyra kläder och accessoarer och dessutom få simultan information om vilken designer som har tillverkat klänningen eller väskan som kameran för ögonblicket vilar sitt fokus på. Men förvänta er ingen intressant berättelse.

Allt var inte rakt igenom värdelöst dock. I en scen håller Samantha tal på "the rehearsal dinner" inför Carries bröllop. En kostym fortsätter att ihärdigt avbryta Samantha med sitt stora ego. Varpå Samantha ryter ifrån:

"Hey, dickwad! I'm talking here!

Detta var den skönaste behållningen av filmen överhuvudtaget (jag var ensam om att skratta högt i biosalongen åt detta). Annars kände jag inte igen någon av karaktärerna eller fick inte heller den sedvanligt efterlängtade dosen kvinnlig sexuell empowerment från Samantha.

På det hela får Sex and the city inte ett betyg av mig. Jag rekommenderar ingen att se filmen, låna hellre boxen av en kompis, eller ladda ner.

Mp lockar missnöjda väljare

Nyss inkom ett samtal till Miljöpartiets rikdagskansli från en av Sveriges största advokatbyråer. Det visar sig att alla medarbetare på byrån är så förbannade och frustrerade över den borgerliga regeringens svek mot den personliga integriteten att de från att alla ha tidigare röstat på moderaterna och folkpartiet, kommer de nu att rösta grönt.

Uppdatering: Här skriver Grön ungdoms språkrör Jakop Dalunde om samtalet han tog emot.

Flera av mina kollegor som har mp-pins på sina jackor berättar också att folk kommer fram till dem i affärer och förklara sin ilska över hur borgarna kan kränka svenska folkets integritet på detta sätt och vad de kan göra åt det.

Det puttrar och pyr ett enormt missnöje och ilska mot de borgerliga partierna. Jag hoppas att detta ger utslag år 2010.

They say jump, you say how high

Efter mycket tilltro till de olika integritetsförespråkarna i de borgerliga partierna visade det sig att det bara var Birgitta Ohlsson som vågade visa sitt missnöje med FRA-lagen. Att Birgitta avstod är inte samma sak som att rösta avslag, men det är ändå en markering som förtjänar en viss respekt.

Uppdatering: Nu läser jag att Camilla Lindberg (fp) röstade faktiskt avslag, heder till Camilla!

När Zach de la Rocha i Rage Against the Machine frustar fram "they say jump and you say how high" i låten Bullet in The Head, kan jag inte mer än tänka på sveket från de borgerliga f.d. integritetsförkämparna.

Det är inte lätt att vara borgerlig väljare idag och det är verkligen inte lätt att vara medborgare heller med i ett land med numera en av världens numera mest omfattande övervakningssystem.

19.25

Kl 19.25 startar riksdagsdebatten efter att FRA-förslaget nu rekordsnabbt återremitterats inom loppet av några timmar till regeringen (som hade förslag färdigt sedan tidigare). Beslut väntas fattas sent ikväll i riksdagens kammare.

Det "nya" förslaget som ska debatteras består av en halv sida ny text som jag håller i min hand. I övrigt same, same, not different.

Jag har precis talat med några ledamöter som inte är helt nöjda med tidpunkten för debatten eftersom en viss EM-match spelas sig ikväll med avspark kl 20.45.

Fotboll och semester verkar alla längtar efter. Först ska vi bara rösta rätt i lagförslaget En anpassad försvarsunderrättelse verksamhet.

Fort går det när de folkvalda ska ut på grönbete

Förvånansvärt nog har hittills ingen media rapporterat om röstsiffrorna i voteringen om förslaget att låta FRA bedriva kabelspaning.

Efter det "spontana" inhoppet under gårdagens debatt från Sten Tolgfors i en replik på Fredrick Federleys inlägg om att återremittera förslaget, framgick det att regeringen går med på detta.

Läget är nu att oppositionen har kommit överens om att rösta avstå i fråga om återremittering.

Försvarsutskottet ska ha ett nytt möte idag då de kommer att få ett "nytt" förslag av regeringen. Jag gissar på fem meningar om integritet i fina ordalag, kanske till och med förslag på någon nämnd som ska titta på papper från FRA och kallas "integritetsskyddare".

Det blir således en ny riksdagsdebatt om FRA-förslaget idag eller senast i morgon, torsdag. Det kommer besked senare om när debatten och omröstning under morgondagen ska ske.

Det här kommer att förändra ingenting i fråga om förslagets hållbarhet ur rättssäkerhetsperspektiv. Intressant blir dock att höra Annie Johansson och Fredrick Federley försvarstal för denna ickekompromiss de viker sig för.

Som medborgare är jag djupt bekymrad över denna luftballong de släpper upp som avledande manöver. Tror de verkligen att vi går på detta?

Försvarsutskottets vice ordförande Rolf Gunnarsson försvarar de snabba svängarna med att i det här viktiga ärendet med att "349 ledamöter vill ut på grönbete". Det grönbetet kommer de folkvalda att sätta i halsen när de själva upptäcker att de har avlyssnats av FRA.

Återremittering - den rosa elefanten i rummet

Det var imponerande att se båda riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson argumentera och förklara sin ambivalenta inställning till lagförslaget om utökad avlyssning för FRA. Nu när allt pekar mot en återremittering av förslaget till regeringen är det med kraven från de rebelliska riksdagsledamöterna att stärka integritetsskyddet i förslaget.

Det är synd. För på vilket sätt kan man öka integritetsskyddet i ett förslag där alla riskerar att vara avlyssnad i allt man gör på internet?

Enligt en grundläggande rättsprincip krävs det att den som av staten utsätts för en integritetskränkande åtgärd ska kunna få reda på detta i efterhand och även ha en reell möjlighet till skadestånd för det fall åtgärden varit otillbörlig.

Men här snackar om vi om en sådan oöverskådligt stor mängd människor som kommer att avlyssnas och registreras i sin privata internetkommunikation att dessa förmodligen aldrig kommer att få reda på det och därmed blir sannolikheten ännu mindre att man får möjlighet att få skadestånd för orättvisa ingrepp mot privatlivet och integriteten.

Det finns ingen grund i detta förslag som kan rättvisas genom att "integritetsfrågarna lyfts upp", som Annie Johansson säger efter dagens debatt i försvar till FRA-lagen.

Det hela kan själva verket leda till att de folkliga massprotesterna som nu väckts mot förslaget om FRA:s utökade avlyssningsmöjligheter förleds att tro att allt är frid och fröjd om centern får igenom sin återremittering.

Det är som att placera en rosa elefant i rummet som alla uppmärksammar istället för att lyssna på folkets protester.

Varför utökad FRA-avlyssning är en dålig idé

Just nu debatterar ledamöterna i riksdagen lagförslaget att låta Försvarets radioanstalt (FRA) bedriva en generell avlyssning av all kommunkation via kabel i Sverige.

Vill ni läsa om varför detta är en dålig idé, kan ni kolla in Miljöpartiets utmärkta partimotion på regeringens proposition som lades förra året då vi lyckades bordlägga förslaget ett år, dvs. till nu.

Vem vågar gå mot strömmen?

Jag tänkte, hur hade jag röstat som riksdagsledamot i majoritet om min regeringen lagt förslaget om införandet av kabelspaning, dvs utökningen av Försvarets radioanstalts (FRA)nuvarande avlyssning som infördes när det snackades om ryssen som stod och knackade på dörren. Det är ju inte bara jag som verkar hänga med på att detta med kabelspaning från FRA är en dålig idé.

Hade jag riskerat min politiska karriär och regeringsmakten för alla andra? Svaret är inte helt lätt. Sakpolitik och maktpolitik går hand i hand. Det går inte att undgå detta. Det är några avvägningar jag hade gjort, nämligen följande

1. Går förslaget emot mina grundvalar som politiker i min vision om demokrati och jämställdhet? Om ja, ställ följande fråga:

2. Skulle jag kunna leva med mig själv, dvs. se mig själv i spegeln efteråt med vetskapen att jag bidragit till att skada de demokratiska grundvalarna för att jag till varje pris vill ha makt?

Osäkra riksdagsledamöter, låt er inspireras av denna utmärkta film från Fredrik Westerlund, Döda politiska karriärers sällskap.

Turkiska feminister och Istanbul

Efter några dagars konferens, möten, bazaarpromenader, sufimusiksnjutande och baklavaätande har jag återvänt från den makalösa staden Istanbul.

Jag har fått lyssna på hur feminister i Turkiet arbetar för kvinnors rättigheter under konferensen Active against forced marriages, något som media uppmärksammade.

Det jag uppskattade var att befinna mig i det land som är ett av dem som oftast utmålas i västeuropa som ganska efter i utvecklingen på det flesta plan, och speciellt jämställdhet. Istället för att EU-finansierade projekt ägnas åt att västeuropéerna pratar om människor från mellanösternregionen, så kan vi prata med varandra. En förutsättning för goda utbyten av idéer kan man tänka sig.

Men ju mer jag lyssnade, desto mer förstod jag att Sverige är inte ensamma om att ägna sig åt stark stigmatisering mellan "invandrare" och "svenskar". Fenomenet utspelar sig i alla övriga europeiska länder också.

Pinar Ilkkaracan, som är grundare och ordförande för den turkiska organisationern Women for Women's Human rights (WWHR) - New Ways, pratade om hur övriga Europa exotifierar problemet med mäns förtryck när det begås av en man med utländsk härkomst.

Experterna från Tyskland pratade om hur problemet med tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld mot flickor absolut inte är religiöst betingat och föreslog arbetsmarknadsinsatser för att öka integrationen som botemedel.

Det hela var mycket enögt. De som sitter på stålarna ser på problematiken som det passar dem. Turkarna, feministerna som arbetar med andra turkiska kvinnor för att stödja dem, skakar på huvudet och ser på medan EU-medel används till att finansiera projekt som kommer fram till slutsatser som diskuterades för 30 år sedan och dessutom riskerar att öka motsättningar mellan etniska grupper.

Tacka vet jag organisationer som WWHR. Inte nog med att de finns i hela Turkiet, de håller två utbildningar varje år för intresserade kvinnor, training for trainers, där dessa utbildade kvinnor i sin tur startar grupper som ger ringar på vattnet. Det hela är mycket imponerande i och med att de visar stort resultat inom loppet av bara några år. Enligt deras egna undersökningar säger kvinnorna det "empowerment" som utbildningarna lett till har inneburit i 60 procent av fallen att mannen slutat använda våld mot kvinnan. WWHR:s hårt arbetande kvinnor har även skapat filmer/dokumentärer som visats i nationell tv om kvinnors rättigheter i tolv delar, bl.a. en om kvinnors sexualitet som jag själv såg som grep tag om mitt hjärta.

Jag förstod när jag såg de turkiska kvinnorna prata om hur de fått upp ögonen för sin sexualitet och hur viktig den var, att dessa kvinnor organiserar ett samtal som faktiskt saknas i Sverige. Sexualundervisningen i grundskolan är av så varierande kvalitet att den inte ens är värd namnet.

Här har vi något att lära av Turkiet. Jag skulle föreslå att skolverket kollar in filmerna från WWHR, skapar liknande för att använda i undervisningen på svenska skolor i frågor om kvinnors sexualitet.

Sammantaget skulle jag rekommendera EU att lägga pengar på sådant som har en kontinuitet i sig också. Resultatrapporten i slutet av ett årslångt projekt, verkar vara EU:s starkaste drivkraft i stödjandet av denna typen av initiativ. Det är inte helt hållbart i längden.

En röst emot vårdnadsbidraget

Idag sitter jag igen på möte med kommunfullmäktige i Stockholm stad. Denna gång ska vi rösta om den borgerliga majoritetens förslag, att införa vårdnadsbidraget den 1 juli i Stockholm stad.

Vårdnadsbidraget som är en av de största hoten för jämställdhetsarbetet på arbetsmarknaden och i föräldrapolitiken, kommer idag att bifallas av den borgerliga majoriteten. Finland, Norge och Nacka kommun har redan infört varianter av vårdnadsbidrag till sina invånare. Vilket innebär att man upp till att barnet är tre år gammalt kan få ett visst bidrag i att få stanna hemma från från jobbet. I Nacka kommun var 95 procent kvinnor som tog ut vårdnadsbidraget och stannade hemma.

Det är faktiskt fascinerande hur borgerliga politiker kan kämpa för människors rätt till bidrag, som annars menar att varje form av förslappning av medborgarna med bidrag är som sänt från satan själv,

Men i det här fallet pratar vi inte om vilket bidrag som helst.

En miljon människor arbetar deltid idag. Av dessa är 75 procent kvinnor som har tjänster på Lindex och liknande arbetsplatser.

Vi kämpade för kvinnors rätt till arbete under 1900-talet, och uppenbarligen behöver vi fortfarande göra det.

Förslaget som ligger på kommunfullmäktiges bord idag är till exempel inte pensionsgrundande.

Det krävs fortfarande en kamp för kvinnors rätt till social grundtrygghet. Varför ska kvinnor behöva leva på bidrag, få försämrade möjligheter till pensionsgrundande inkomst och tvingas in i deltidstjänster?

Det ska bli ett nöje att trycka på nejknappen till detta dåligt utarbetade förslag från den borgerliga majoriteten. Men det är med sorg jag vet att min röst inte spelar någon roll, utan verkligheten är att kvinnors rätt till heltid, en stabil pension fortfarande ifrågasätts.

Happy nationaldag! Eller vad vi nu firar egentligen

Det första jag möttes av i morse var min riksdagsdators hälsning "Mångfald gör 6 juni till en festdag!".

Samtidigt konstaterar en undersökning att intresset bland svenskar att fira nationaldag är minst sagt svalt, enbart en femtedel angav att de tänker pyssla med nationaldagsfirande imorn.



Bilden ovan titulerade riksdagsartikeln jag läste. Jag undrar stilla, hur kan det komma sig att flickor och kvinnor med slöja, människor av afrikanskt ursprung - helt plötsligt ska de förkroppsliga svenskt nationaldagsfirande. Jag anar ugglor i pk-mossen.

När folkpartiet gick till val på att avkräva språktester av människor av folk utan svenskt medborgarskap och skärpa reglerna kring invandring, då steg deras opinionssiffror med nästan 10 procentenheter. När politiker i tvångsäktenskapsdebatten fördömer användandet av slöja, då nickar de flesta tyst medhållande.

Men på nationaldagen, då är det okej. Då släpper vi loss med våra fördomar om folk och fä, då ska alla få vara sig själva!

Eller?

Det luktar unket i det politiskt korrekta, svenska, folkhemmet.

Månadens bloggdiva

Webredaktionen på mp.se har utsett mig till månadens bloggare. Hedrande så klart!

Quelle surprise: man vinner över kvinna

Enligt AP:s sammanställning, enligt Aftonbladet (sic!), kommer Barack Obama att vinna delegatrejset mellan denne demokratkandidaten och Hillary Clinton till posten som president för USA.

Utländska medier har inte hoppat till samma slutsats utan trycker på att Hillary Clinton på en presskonferens uttalat att hon kan tänka sig bli vice-president till Barack Obama. Sannolikheten att Hillary Clinton tar hem detta är ju inte stor. Men jag säger som Hanne Vibeke-Holst i boken Kronprinsessan när den lysande miljöministern i Danmark "förflyttades" från politikens maktrum, och nu parafraserar jag:

Hon blev den första och starkaste kvinnliga statsministern som Danmark aldrig fick.