Victor Jaras syn på Hugo Chavez

Jag har fått en del "propåer" om att jag borde tystas i mina synpunkter om situationen i Venezuela.

Så den här posten dedicerar jag till er som har meddelat mig detta på olika sätt.

På söndag går de venezolanska folket till val om en ny konstitution. En konstitution som jag tidigare skrivit om som kommer att grundlagsfästa socialismen som den allsmäktigt rådande ideologin för allt arbete i landet. Landets studenter har nu massmobiliserat hundratusentals likasinnade i protester mot de odemokratiska reformerna som kan komma att tas i den föreslagna konstitutionen.

Chavez samlar nu all makt i sina händer, makten över oljebolagen, kongressen, rättsväsendet, utbildningsväsendet och inte minst media - i socialismens namn (och med vissa referenser till djävulen och gud däremellan).

Det är inte utan att jag undrar vad Victor Jara, en av de mest kända kämparna för mänskliga rättigheter i Latinamerika, skulle ha sagt om detta tilltag. Victor Jara och min far delade fångenskap på stadion i Chile där man höll de flesta "politiska dissidenterna" tillfångatagna efter att kuppen ägde rum 11 september 1973. För min far och det chilenska folket stod Victor Jaras musik för kampen för demokrati, mänskliga rättigheter och rättvisa.

När min far dog spelades den här låten av Victor Jara på hans begravning, Un plegaria a un labrador.

I mitten av låten sjunger Jara:

Levántate y mírate las manos para crecer, estréchala a tu hermano, juntos iremos unidos en la sangre, hoy es el tiempo que puede ser mañana.Líbranos de aquel que nos domina en la miseria; tráenos tu reino de justicia e igualdad.

Res dig upp och titta på dina händer för att växa, räck dem till din broder, tillsammans är vi i blod förenade, idag är dagen som kan vara morgondagen. Befria oss från dem som vill styra oss in i misären; ge oss ditt rike av rättvisa och jämlikhet.

Ja, snälla befria oss från maktgalna härskare som våldför sig på de mänskliga rättigheterna, om de så gör det i kapitalismens eller socialismens namn.

Jag i TV8 om valet i Venezuela

Ikväll kan ni se mig i en diskussion med vänsterpartiets Hans Linde om situationen i Venezuela inför folkomröstningen den 2 december om den nya konstitutionen. Kanal TV8, programmet Världen i fokus special, kl 21, ikväll!

Radiokommentar i ottan

Imorn bitti vid sjutiden ska jag kommentera nyheter i SR Metropol, sänds i Stockholm och på webben. Lyssna gärna!

Fetaste feministkampanjen drar igång

Imorgon klockan 10 lanserar Terrafem, Sveriges enda nationella kvinnoorganisation för kvinnor av utländsk härkomst utsatta för mäns våld, sin kampanj för att öka resurser till sitt arbete samt att uppmärksamma fler tjejer och kvinnor på att vi finns och vi gärna ser att de engagerar sig.

Det snackas mycket om att våld i hederns namn mot kvinnor är prio ett för dagens politiker. Men de utländska kvinnor som i hederns namn är utsatta för mäns våld drabbas i dag av att Terrafem inte har möjlighet att stödja fler och utvidga sin verksamhet eftersom resurserna inte finns.

Jag, Alexandra Pascalidou, Bernardita Nunez är engagerade i Terrafem och några av dem som ska vara med och presentera kampanjen.

Alla journalister är välkomna på presskonferens kl 10 imorgon på kungsholmsgatan 8!

Backlash för jämställdheten

Jag bänkade mig längst fram på regeringens presskonferens där de presenterade sin "handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer".

56 förslag varav 20 av dem var nya.

Några förslag var bra. Till min stora glädje har regeringen lyssnat på tidigare ställt krav, som jag skrev om igår bland annat, att tillsätta en haverikommission varje gång en kvinna mördas av en man.
Även att utreda ett förbud mot porrkonsumtion för sexualbrottsdömda fångar var riktigt bra.

Men sedan ställde TT:s Owe Nilsson den mest intressanta frågan av dem alla till de fyra statsråden som satt på podiet: gör regeringen någon skillnad på mäns våld mot män respektive mäns våld mot kvinnor?

Justitieminister Beatrice Ask tog sig an att svara på frågan och gjorde det genom att snacka förbi frågan och prata om förslagen i handlingsplanen.

Och visst är det så, handlingsplanen innehåller konkreta bra åtgärder. Men om man ser den i ljuset av att den avskriver maktperspektivet som ständigt genomsyrat regeringens arbete under de senaste decennierna, den som erkänner ett vi lever i ett samhälle som underställer kvinnan mannen och att därför ser vi även i våldsproblematiken hur kvinnor drabbas av mäns överordning när de i slås, skräms och våldtas av män i sin närhet.

Den förståelsen för våldet fanns inte. Punkterna fanns, men inte förståelsen för våldets grunder som är det som för arbetet framåt.

Jag kan inte annat än fråga mig om den borgerliga regeringen diskvalificerar majoriteten av genusforskare i Sverige och världen som arbetar utifrån könsmaktsförståelsen som gör kön och makt till de centrala bitarna när vi pratar om varför män använder våld mot kvinnor.

En sak är att inte gilla den tidigare regeringens politik, en annan är att bortse från empirisk forskning.

Detta är ingenting annat än en backlash för jämställdhetsarbetet i Sverige.

Jag bjuder på tips

Folkhälsominister Maria Larsson vill att alla självmord utreds av en haverikommission, inte bara de där sjukvården varit inblandad.

Bra, då utgår jag från att de cirka 20 mord på kvinnor som varje år genomförs av män också följs av en haverikommission från samhällets sida. Lämpligt förslag i till exempel regeringens kommande handlingsplan om mäns våld mot kvinnor. Ni får den, utan politisk prestige.

Dagens sidan 4 i Expressen

Idag skriver jag på sidan 4 i Expressen om Hugo Chavez reformer i Venezuela. Läs gärna och tyck till!

Blunda inte för Chávez fasoner!
Venezuelas president Hugo Chávez är både hyllad och kritiserad: en socialistisk hjälte, säger somliga - en diktator som steg för steg avskaffar demokratin, menar andra.
Svenska socialister ser mellan fingrarna när Chávez monterar ner demokratin. "När jag bloggade om att Chávez planerar att grundlagsfästa socialismen som den styrande ideologin blev jag beskylld för att bedriva nyliberal politik", skriver Zaida Catalán i dag.

När jag bloggade om att Venezuelas president Hugo Chávez planerar att grundlagsfästa socialismen som den styrande ideologin blev jag – av svenska socialister – beskylld för att bedriva nyliberal politik (www.zaida.se/blog, 7/11).
Det är för mig självklart att försvara demokratins principer om yttrandefrihet, fria val och tryckfrihet. Lika lite som det är acceptabelt när högern försvarar övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i exempelvis ”kriget mot terrorism”, är det att vänstern försvarar socialistiska presidenter som försöker uppnå politiska mål genom att nedmontera demokratin.
Så sent som i söndags ställde Chávez till en diplomatisk kris på det iberoamerikanska toppmötet i Chile mellan Spanien och Venezuela när han kallade en tidigare spansk premiärminister för fascist. Bilden av Venezuelas president är paradoxal: en politisk pajas och en räddare i nöden för den venezolanska folket. Men vilken bild stämmer?

När Chávez tillträdde vid makten 1998 led befolkningen av utbredd fattigdom och ett tillstånd av nöd. Antalet fattiga i Venezuela hade mellan åren 1984 och 1995 ökat från 36 till 66 procent och antalet extremt fattiga från 11 till 36 procent.
Det är Chávez styrka att sedan han blev vald har landets kapitalstarka
råvara, oljan, som världens femte största oljeproducent, till viss del förts tillbaka till befolkningens nytta. Miljoner fler venezolaner kan nu läsa och tusentals har fått sjukvård. Flera viktiga åtgärder har Chávez satsat på för att stärka sitt land och återbygga det efter ruinerna det befann sig i. Men till vilket pris?
Hugo Chávez, med sin bakgrund som militär, har själv försökt begå statskupp 1992 mot den tidigare styrande folkvalda regeringen som hade i princip samma politiska
program som Chávez har i dag: strategin för att centralisera makten, reformera nationens institutioner och inkorporera militären i politiken.

Efter att Chávez tillträdde 1998 avskaffade han parlamentets makt över militären. Militären, vars roll tidigare inte varit politisk, uppmanades att delta i landets politiska liv och agera bara på order från presidenten och från sig själv. Faran med en självständig venezolansk militär är att den då kan göra ad hoc-insatser när de passar dem, och dessutom tilldelas nya kompetensområden. Det går emot rättsstatens grundprinciper att låta militär fatta politiska beslut när makten borde utgå från folket och myndighetsutövningen ska ske av de av regering och parlament utsedda organ.

Chávez är en av dagens latinamerikanska ledare som tydligast drivs av sin
religiösa övertygelse. Precis som USA:s president George W Bush använder Chávez en retorik som bygger på gud och djävulen, himmel och helvete, frälsning och undergång, ont och gott. Det är inget fel i att vara troende ledare, men för att vara en vänsterpresident är det minst sagt anmärkningsvärt att all politik utgår ifrån religiösa föreställningar. Hur litar man på en ledare som hänvisar till en högre makt vid frågor om sin politik?
Skrämmande är även att Chávez mediala åsiktskontroll nu har nått oproportionerliga höjder. Ett exempel är den nya presslagen som presidenten infört. Den ger staten rätt att dela ut dryga böter till den publicist som, enligt Chavez, sprider information som ”smutskastar nationen, det nationella oberoendet eller vårt folk”.

I början av året bötfälldes den venezolanska tidningen ”Tal Cual” för en satirkolumn som gjorde narr av presidenten. De allt mer regeringsstyrda domstolarna dömde ut böter på 50 000 dollar, tillräckligt för att få en liten tidning i Venezuela att stänga för gott. Det som händer är skrämmande. Det skapas lagar som är diffusa och öppna för godtyckliga domar mot den enskilda. Detta är skadligt för demokratin.
Chávez verkar inte ha hört talas om ordet maktdelning. Presidenten har nu makten över de statliga oljebolagen, högsta domstolen, kongressen, facket, militären, utbildningsväsendet – samtidigt som han lyckats få medierna att självcensurera.

Det går inte längre att blunda för att Chávez socialistiska ambitioner vilar på ett fascistiskt fasadverk. Chávez gav en dröm till många venezolaner om ett bättre liv och lyckades infria det för många i ett inledningsskede.
Men i dag räcker det inte längre med att vara en man med stora ord, om han främst präglas av politiskt omogenhet och odemokratiska förslag. Varför är det så tyst bland svenska socialister när Chávez gång på gång bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna?

I revolutionen och socialismens namn införs reformer i Venezuela med en systematik som avskaffar de demokratiska spelreglerna om yttrandefrihet, mötesfrihet och tryckfrihet. Det är aldrig acceptabelt – oavsett vilken ideologi de härstammar från.

ZAIDA CATALÁN

Regeringen stirrar ner

Det är en andaktsfull väntan som alla kvinnorganisationer deltagit i under det senaste året. Det har gång på gång aviserats färdigställande av en nationell handlingsplan om mäns våld mot kvinnor. För att vara en plan om handling så har den omgärdats av mer prat.

Liksom, som idag när jämställdhetsminister Nyamko Sabuni förhandsläcker lite information om regeringens arbete med planen. Det går ju långsamt det där med att jämka ihop fyra partier, lika bra att läcka ut lite så att folk tror att de gör något.

Man kan ju bara spekulera, men det är inte utan att man undrar varför det inte kommit någon handlingsplan på ett år. Hur svårt ska det vara för de borgerliga partierna att få ihop en åsikt om arbetet mot mäns våld mot kvinnor?

Regeringen har inte ”stirrat sig blind” på könsmaktordning, att det är män som slår kvinnor, säger Sabuni, som talar om våld också i enkönade relationer eller så kallat hedersrelaterat våld.

Nä, det gäller att inte stirra sig blind på män som slår i handlingsplan som ska handla om mäns våld mot kvinnor. Det kan faktiskt lika gärna handla om män med utländska härkomst som slår en kvinna eller varför inte en man som slår en man - då kan vi ju inte prata om mäns våld mot kvinnor.

Det är med viss bävan och en stor portion nyfikenhet jag inväntar regeringens presentation av sin nationella handlingsplan om mäns våld mot kvinnor.

Kommer regeringen våga ta i frågan om vem det är så mest slår? Nämligen män.

Kommer regeringen våga fråga sig varför män slår kvinnor i den omfattningen som sker? 20000 våldsanmälningar per år samt 3500 våldtäktsanmälningar är en del av den officiella kakan av mäns kränkningar mot kvinnor.

Kommer regeringen att komma med förslag som gör mer än att skrapar på ytan?

Stora frågor med viktiga svar.

Medan fyra partier försöker jämka ihop partiprestige fortsätter våldet mot kvinnor i vårt samhälle. Kvinnojourer går på sina knän för att få verksamheten att gå ihop. Mäns våld väntar inte på regeringen, det verkar snarare som att det är regeringen som väntar på att inse att mäns våld mot kvinnor existerar.

Chavez tystas inte av kungligheter

I helgen under det iberoamerikanska toppmötet möttes den spansktalande världens ledare i Santiago, Chile. Hugo Chavez passade på att säg några " väl valda ord" om f d spanska premiärministern i sällskapet av Spaniens nuvarande president Zapatero samt den spanska kungen.
Spaniens kung kunde då inte hålla sig utan deklarerade uppgivet:

"Por qué no te callas?" dvs: "Varför håller du inte käften?"

Som grädde på moset kommenterade senare Chavez incidenten med att "inte ens en kung kan säga till mig att hålla käften". Då inser jag att även den mest taktlösa presidenten kan uttala viktig politik i sitt försvar.

Jag fascineras av den utvecklingen i latinamerika som till syvende och sist inte är så svart/vit som vi gärna vill få den till att bli i förenklade mediarapporteringar. Men för den sakens skulle går det aldrig att tiga om de radikala ingreppen som Chavez håller på med i fråga om landets konstitution och demokrati.

Jag har fått några propåer om att översätta artikel 70 i Venezuelas konstitution. Eftersom den är ganska lång tar jag bara med några av de första exemplena efter inledningsmeningen.

Son medios de participación y protagonismo del pueblo en ejercicio directo de su soberanía y para la construcción del socialismo: la elección de cargos públicos, el referendo, la consulta popular, la revocación del mandato, la iniciativa legislativas, constitucional y constituyente, el cabildo abierto, la asamblea de ciudadanos y ciudadanas [...]

Betyder:

Följande är folkets medel för deltagande och protagonism som sker direkt genom suveränitet och för skapandet av socialismen: valet av offentliga uppdrag, folkomröstningen, rådfrågan hos folket, återkallande av mandat, lagförslag, konstitutionella och konstituerande, öppna kommunfullmäktigen, medborgarmöten [...]

Ingen röstsedel till ickesocialister

Jag gissar att ni hört talas om Venezuelas president Hugo Chavez som just nu är i färd med att revidera landets konstitution till oigenkännlighet.

Jag fick en chans att snacka med Venezuelas svenska ambassadör här i riksdagen. Jag kom även över ett ex av den senaste versionen av konstitutionsutkastet.

Precis som det har snackats om kan Hugo Chavez nu enligt den nya konstitutionen bli omvald hur många gånger som helst. Men inte nog med det, de vill även förlänga mandatperioden från sex år till sju år.

Och jag som längtar tillbaka till tiden då vi hade treårsmandatperioder i Sverige!

Men en sak som jag tycker inte alls har rapporterats om tillräckligt är det faktum att man grundlagsfäster socialismen som landets ideologi. Detta är för mig än mer häpnadsväckande än de andra bananrepubliksreformerna.

I artikel 70 står det enligt ändringsförslaget:

"Son medios de participación del pueblo, el ejercicio directo de soberanía y para la construcción del socialismo: la elección de cargos públicos [...]"

Hej, lagstiftad diktatur och fascism! Landets medborgare ska i princip inte få delta i val om de inte gör det för att stödja byggandet av socialismen.

Detta är något som förtjänar mer uppmärksamhet i den internationella debatten om vad som egentligen händer i Venezuela.

8 av 10 svenskar vill införa samtyckeskrav

Vi tänkte att vi skulle kolla vad svenskarna egentligen tycker om tanken att införa ett samtyckeskravet i våldtäktslagen.

Det vill säga, att istället som idag ha ett förbud mot våldtäkter som mest skyddar personer som blivit överfallsvåldtagna, byta ut den krångliga paragrafen mot ett enkelt krav på samtycke mellan parterna vid sex, annars så räknas det som en våldtäkt.

Detta skulle i sådana fall leda till ett paradigmskifte i den straffrättshistoriska utvecklingen av synen på mäns våldtäkter av kvinnor.

Det visade sig att 84 procent av de 1000 tillfrågade enligt demoskops undersökning ville införa ett krav på samtycke i våldtäktslagen.

Även om det är en liten undersökning så ger det här resultatet en stark fingervisning av vad svenska folkets rättssamvete kräver - det är dags att politikerna i regeringen och riksdagen hänger med i utvecklingen.

Korruptionen vann i Guatemala

"Hårda nypor" vann inte i Guatemala. Otto Perez som gått till val på att styra landet med en hård hand (mano dura) gick bet på mållinjen.

Men Alvaro Colom som gick ut som vinnare i presidentvalet i landet är precis som Otto Perez färgad (eller nedsmutsad) av militära bakgrunder och kontakter, korruption och inflytande i den omfattande narkotikasmugglingen genom landet som framförallt drabbar landets fattigaste mayaindianer som består av 80 procent av befolkningen.

Guatemala som är ett av världens mest ojämställda och ojämlika länderna i världen har fått följa en osannolikt dyr valrörelse där partierna har spenderat 900 miljoner på att köpa röster på olika sätt. De har delat ut mat och vallöften som på inget sätt har backning i statens budget, och ingen har utlovat höjda skatter på landets redan extremt låga skattenivå.

Det finns ingen vinnare i presidentvalet som avgjordes natten till idag. De fattiga mayaindianerna fortsätter vara i skottlinjen för en oansvarig regeringspolitik som i grunden går ut på att gynna de tiotalet rikaste familjerna i landet som egentligen styr landet.

Min förhoppning ligger hos den yngre generationen som tröttnat på våldet, lögnerna och den hopplöshet som grott i befolkningen sedan de militära folkmorden under 1900-talet.

Kast med liten journalist i glashus

Batteriet dog och så tog sagan slut med min Powerbook. Det är lång och tråkig väntan jag sitter på just nu för att få min nya MacBook som jag har beställt. Av någon anledning sitter Apple och rullar tummar i tre veckor innan jag kan få datorn. Jaja, vad är väl en bal på slottet. Istället får jag nöja mig med, till min bloggproduktivitets förtret, med att suga i mig min oumbärliga internetdos på jobbet.

Idag ringde en kompis och ville prata om hur illa hon tyckte att Ulrica Schenström hade blivit behandlad av media. Och jag vet inte hur många gånger jag har pratat om den här heta potatisen nu. En sak kan jag däremot konstatera. Nu har dörren öppnats till en annan dimension av granskande av politikers och journalisters relationer.

Jag ser fram emot att alla journalister som valt att kasta sten i glashus och påpeka sin egen förträfflighet när de aldrig beblandar sig med politiker i inofficiella sammanhang, antingen väljer att skippa Almedalen nästa år eller helt enkelt får sina dubbelmoraliska kakor granskade framifrån och baklänges på plats i den vackra gotländska staden.

Jag har under den senaste perioden haft många saker att göra och styra upp i mitt liv som har föranlett att jag har fokuserat min energi utanför min politiska blogg. Det är en del av charmen med livet tycker jag, att i vissa stunder så behöver vi samla energi för att göra helt andra prioriteringar för att kunna komma tillbaka i en annan form med ny energi.

Jag har bland annat fått jobb i alperna som platsguide för UCPA. Jag kommer att stationeras i Val Thorens. Det är ett av mina livs äventyr som jag ger mig ut på. Jag ser fram emot detta med enorm förväntan. Kommer jag att stå ut med fransmännen? Kommer mina inte-alls-gore-tex-materials-skidbyxor stå ut i 3,5 månader i alperna? Har dom internet i alperna? Stora frågor med små svar. Men det viktigaste av allt är att få göra någonting som jag tycker är läskigt och utmanar mig själv.

Nu måste jag skynda mig iväg på middag. Trevlig helg på er alla!