Svartsjuka, my ass

Det är en och en halv timme kvar innan seminariet om våld i hederns namn börjar som jag ansvarar för. Lagom till frukostfilen fick jag dock redan min första kalldusch. Brottsförebyggande rådet släpper en rapport om att det dödliga våldet mot kvinnor minskar, en nyhet som DN lyfter fram genom att trycka på behovet av bättre skydd för kvinnor som utsätts för våld. Bra så.

Men där det börjar bli intressant är den lilla statistikcirkeln som finns under artikeln och den förklarande texten om vilka som är motiven till mäns dödliga våld mot kvinnor. Det står är att svartsjuka och mannens kontrollbehov är "de vanligaste motiven till att mannen dödat kvinnan".

Det är här jag måste lugna ner mig och börja andas djupt.

Först undrar jag varför det inte framgår tydligt om rapporten menar att det är det motivet han uppger till våldet. Och om det är så att de här motiven som framgår är framtagna av forskarna, varför har ni dessa motiv?

Sen när blev det ett "motiv" att få döda sin kvinna för att man är "svartsjuk" och har "kontrollbehov". Vi är väl för fan alla svartsjuka och har konstiga kontrollbehov någon gång i livet. Ingen är perfekt. Men vi går inte och dödar vår partner för det.

Den feministiska våldsforskningen ifrågasatte för 30 år sedan antagandet att det finns individuella avvikelseförklaringar att söka för mäns våld mot kvinnor. Forskaren Åsa Eldén förklarar det här bäst i ett betänkandet ett Slag i luften (SOU 2004:121, s 51 f)

"En grundläggande tanke som förenar avvikelseperspektiven är att de förutsätter en skillnad mellan Vi (icke våldsamma, icke våldsutsatta) och Dem (våldsamma, våldsutsatta). Brantsæter konstaterar att ”forskningen − och media − tycks förmedla bilder av ’övergriparen’ som en person ingen av oss känner igen oss i”. Män som använder våld blir per definition avvikande män, det vill säga män som inte är vanliga, normala män. Den centrala frågan blir således varför just dessa män slår medan andra inte gör det. Utifrån avvikelseperspektiven förstås våld som ett marginellt problem och förövare och offer som särskilda avvikande individer. Den största uppmärksamheten riktas mot de våldsutövande män som kan definieras som mest avvikande − de svårt psykiskt sjuka, tyngst kriminella, hårdast missbrukande eller män från särskilt patriarkala kulturer. Ett stort avstånd skapas därmed mellan Vi
och Dem.

Avvikelseperspektiven förenas också av att man inte ställer djupgående frågor om mönstret att förövare nästan uteslutande är män eller om hur våld kan kopplas till vår kulturs föreställningar om maskulinitet och om relationen mellan kön och makt. Att tala om våld som en avvikelse innebär på så sätt ett osynliggörande av att våldet sker i ett könat sammanhang och har en könad aktör. I stället för att ta fasta på det kulturella och samhälleliga sammanhang där män utövar våld, lyfter man fram olika slag av avvikelser som orsak till att män slår. Män som anses utöva våld för att de har för höga halter av testosteron, är psykiskt sjuka, har haft en svår uppväxt eller kommer från en särskilt patriarkal kultur kan inte på allvar ställas till svars för sina handlingar. På så sätt ansvarsbefriar avvikelseförklaringar män."

Vart tog den feministiska våldsforskningen vägen på Brå?

When they say jump and you say fuck off

Men nutte då. Idag är båda statsmännen Reinfeldt och Odenberg ledsna och irriterade för att socialdemokraterna bröt förhandlingarna om FRA-propositionen.

Ur DN:

Försvarsminister Mikael Odenberg (m) har sagt att det är orealistiskt att låta en domstol godkänna den kvarts miljon sökbegrepp som FRA använder sig av. Och statsminister Fredrik Reinfeldt är besviken på socialdemokraterna.

Va! Är det sant att demokrati och rättssäkerhetsgarantier inte gör det möjligt att lite snabbt och smidigt bara kunna få avlyssna svenska folket i fred?

Odenberg. Odenberg. Vad ska vi göra med dig? Och Fredrik. Vad hände med din jur kand? Har du redan glömt rättsstatens och rättssäkerhetens grunder?

Jag skulle vilja bjuda in er till jöken till hösten. Men om det inte passar med ert arbetsschema så kan går det lika bra att läsa om demokrati och rättssäkerhet på riksdagens egen hemsida. Lycka till!

FRA frågar chans på (s)

Say no more mon amour. I tisdags hade justiteutskottet möte där beslutet om bordläggning av regeringens proposition angående FRA återigen sköts upp en vecka.

Det som nu återstår är en vecka av förhandlingar mellan socialdemokraterna och den borgerliga regeringen, huruvida s går med på att lägga ner bordläggningsyrkandet om borgarna efterskänker lite krav från sossarna.

Skulle sossarna köpa försvarsminister Odenbergs förhandlingspatrulls efterskänkningar får s börja shoppa efter trovärdighet. Det kommer inte att finnas ett annat sätt för s att försvara en total kappvändning efter Thomas Bodströms tuffa deklarering att förslaget aldrig skulle få s-gruppens stöd, och inte desto mindre: ett s-parti i opposition som agerar dörrmatta åt en borgerlig regering, luktar illa.

Vi får se vad socialdemokraterna bestämmer sig för på tisdag. Då kommer frågan upp på justitieutskottets möte kl 11.00.

Jag på ABC-nyheterna ikväll

Idag blev jag intervjuad av Samir Abu Eid för SVT:s lokalnyheter ABC i Stockholm. Uppenbarligen är det någon stor bilorganisation som vill hålla streetracingtävlingar i Stockholms innerstad.

Finansborgarrådet Kristina Axen Olin är till ingen förvåning alls positivt inställd till förslaget. Jag säger att det är helt vanvettigt.

Kolla gärna inslaget ikväll 17.55 eller 20.55. Annars finns det ju på webben.

En annorlunda kristi flygare

Det nalkar kristi flygare och kongress för miljöpartiet. I år blir det inget party med landets gröna i Norrköping för min egen del. Det var sju år sedan jag inte spenderade den här helgen på en mp-kongress. Men nu är det dags.

Det bär istället av till Uddevalla. Där ska jag tillsammans med tre andra superkoola pumor från kvinnoorganisationen Terrafem hänga på ROKS-årsmöte.

Alla oinvigda läsare bör här upplysas om att jag numera är frälst kvinnojourskvinna och spenderar åtminstone en förmiddag i veckan med att sitta i jouren för Terrafem. Det är grymt på alla sätt och vis att få hjälpa invandrade kvinnor i sin utsatta situation och dessutom fantastiskt kul att få nytta för min spanska.

På årsmötet lanserar jag min kandidatur till styrelsen för ROKS. Vi får se om jag blir invald. Det ligger en stor osäkerhet i att kandidera efter nomineringstid är slut för valberedningens arbete. Men jag hoppas kunna ge en klar bild över mina ambitioner i styrelsen på plats.

Och på söndag kl 20.00 kör Axess debatten om konsumtion som spelades in förra veckan. Jag tänker inte påstå att det var min bästa debattinsats. Jag tänker inte skylla på så mycket egentligen. Men jag är väl inte något fan av skrikiga debatter överhuvudtaget. Jag vill kunna göra min poäng utan att motdebattörer sitter och skriker mitt en mening eller gör fula miner mot mig. Så vid ett tillfälle kan man väl lätt konstatera att jag lackade. Kolla gärna på söndag! Om du som jag inte har Axess går det bra att kolla på nätet.

Kuba i en gott&blandat-påse

Gud vad jag känner mig håglös. Kontorsliv i en inrutad vardag. Jag hatar håglöshet, jag vill ha dalar och höjder. Intensiva upplevelser som skakar om och skjuter sinnena till atmosfäriska höjder eller till bottenlösa dalar. Helst av allt inte så mycket det sista.

Jag hörde att Beyoncé var i stan och partade loss på scen med sitt band bestående av bara tjejer och sina dansare som bara var toplesskillar. Najs. Jag inser att ordet sexsubjekt (i kontrast till sexobjekt) får en positiv klang när hon intar scenen. Tyvärr var jag inte där.

Och så träffade jag högt uppsatta regeringspolitiker från Kuba i morse. Det var lagom intressant. Men samtidigt tänkte jag till efter mötet. Allt förtryck och alla avrättningar av politiska dissidenter på Kuba är ju faktiskt något som många andra länder håller på med, dessutom i mycket sofistikerad och utbredd skala. USA:s Abu Graib-fängelse och Guantamobas är liksom ingen spottloska i Mississippi. Det är människorättskränkningar på bred skala. Det politiska etablissemanget kan trots allt gå igång värst mot kommunist-Kuba, jag tycker vi också ska nämna andra stater som trots sin parlamentariska demokrati fortsätter kränka mänskliga rättigheter. Om Kuba ska komma på fötter måste USA:s handelsblockad lyftas.

Och så vill jag ha sommar. Med lite resa och äventyr ovanpå det.

Hjärnkollaps? Check.

Jag mår lite postmodernistiskt dåligt av hur igenkännande jag skrattade när jag såg Jan Berglins illustrationer till dagens artikel om information-overload, det s k hjärnkollapset. Ibland hägrar en hjärnpaus närmare än jag vill erkänna.

Sego vann trots valbaksmällan

Det var ju väntat att monsieur Sarkozy skulle vinna loppet igår. Men socialistpartiets Ségolène Royal skrapade ihop inte mindre än 47 procent av folkets röster, vilket är inte helt obetydlig andel fransmän som föredrog ett annat alternativ.

Valbaksmällan är ett tungt moln som hänger över Sego-anhängarna idag. Jag kan ju inte mer än fullständigt leva mig in i och förstå hur det måste kännas denna dag. Den 18 september 2006 vaknade jag till ett kallt, disigt och gråmulet Stockholm. Vädrets makter spelade som ett soundtrack till själens känslor.

Men det jag minns som det jobbigaste, det var inte att ha förlorat valet i sig, utan det var vetskapen om och tanken på att de nästkommande åren kommer Sverige att styras in i fyra år av klimatpolitisk analfabetism och jämställdhetspolitiskt koma.

Och det är samma sak nu. Sarkozys planerade "hårdare tag" appellerade uppenbarligen till de allra flesta fransmännen. Men som någon tidigare vis person sa, folket får den ledaren de förtjänar.

Nu kommer straffbarhetsåldern sänkas, migrationspolitiken skärpas och den franska krutdunken som förorterna och områden är där starkt diskriminerade fransoser med nordafrikanskt ursprung bor kommer att fortsättas att provoceras med verbala tändstickor från den nyvalda presidenten. Om han vill bibehålla sin popularitet är det den linjen han måste föra, en mer diplomatisk, försonande taktik skulle innebära att hans retoriska trovärdighet naggades i kanten.

Det är väl ändå relativt talande att Royal visade sig vinna de "yngre rösterna", det var väljarna 50 år och uppåt som gav Sarkozy segern. Royal vann en större del av de offentligaanställda, 65 procent. Medan Sarkozy vann den större delen av privatanställda. Sarkozy partajade fram sin seger på lyxrestaurangen le Fouquets.

Även om slaget är förlorat så finns möjlighet att vinna striden. Att Ségolène Royal lyckats med att ta sig ända till andra valomgången i franska presidentvalet är en aldrig tidigare skådad prestation av en kvinna i ett extremt mansdominerat land på det politiska planet och i näringslivet. Antalet kvinnor i parlamentet ligger på runt tio procent fortfarande. Därför kan man säga att Sego nu förlorade striden om presidentposten, men hon har definitivt vunnit många kvinnors uppskattning för den inspirationen hon har gett dem och att hon med sin kämparvilja banat väg för fler kvinnor att ta plats i maktens korridoren. Here's to you Sego!

Munkaveln passar inte Baez

Musik och revolution har alltid gått ihop. På högstadiet några år efter att mitt politiska intresse vaknat till liv började jag lyssna på Joan Baez. Jag hade slukat hennes tegelstensbiografi i ett nafs och fredsrörelsen på 60-talet inspirerade mig starkt. Nu framkommer det att amerikanska armén förbjudit Baez att sjunga för hemkommande soldater från Irak och Afghanistan på en konsert. Det hela är på inget sätt uppseendeväckande. Men det trots allt är ett utslag av censur och storebrorssamhället i USA.

Därför bjuder jag på en av mina favoritlåtar av Joan Baez (som tyvärr har eftertexter i slutet istället för henne, men njut av låten!):

I believe in a higha powa

Existentialism		100%
Utilitarianism		75%
Hedonism		70%
Justice (Fairness)		55%
Kantianism		35%
Strong Egoism		30%
Nihilism		25%
Divine Command		0%
Apathy		0%

What philosophy do you follow? (v1.03)
created with QuizFarm.com

Mitt dröm-1-maj

Jag önskar att jag kunde skriva att jag hade varit och lyssnat på ett 1 maj-tal i år, men jag vill inte ljuga. Jag låg och dividerade imorse när jag vaknade obakis och utvilad. Men varken Wanja Lundby Wedin eller Carin Jämtin kunde tända mitt intresse hos mitt lediga tisdagsmorgonsjag.

Ok, jag vet att jag kommer från en rörelse där 1 maj är ett fenomen som bemöts med ett kryddmått axelryckning, en deciliter skepsism och en dito tystnad. Men jag är den som tänker att finns det en röd dag utsatt för politisk kamp borde denna tas tillvara på.

K o n s t r u k t i v i t e t stavas det.

Men jag är aldrig långt ifrån den där känslan av att jag inte riktigt förstår vad folk håller på med bland röda fanor på 1 maj. Och då menar jag inte de personer som tagit ställning för något dagspolitiskt viktigt och väljer att gå med i ett 1 maj-tåg, jag menar de där övervintrade blås- och truminstrumentaliserna, röda fanbärarna och knutna nävarna för ett kommunistiskt Sverige som får mig att dra på smilbanden och sätta mig på närmsta café för att istället analysera poängen med 1 maj.

Tänk om vi kunde uppdatera 1 maj. Trycka på reload och finna ett Sverige som tog tillfället i akt den 1 maj för att uttrycka sitt missnöje, sin rädsla och sin aggression mot missförhållanden, diskriminering, bristen på rättvisa och solidaritet i världen och kräva handling mot klimathotet. Jag nöjer mig inte med att se facken och sossepampar domdera kring krav de knappt själv står fast vid när förhandlingarna når kritiskt läge. Jag vill att 1 maj blir folkets demonstrationsdag.

Och så kanske några peppade personer som är för mer kärlek, omtanke och empati människor emellan kan gå med där också.

Det vore mitt dröm-1-maj.