Jag ser nakna gymnasieungdomar överallt

Det är juldag och jag är uttråkad. Således tänker jag skriva om nakna gymnasieungdomar i skolkataloger. Detta har inget som helst logiskt samband för den oinvigde. Men i min värld går en fin gräns mellan absurditeter och underhållning.

Hur som haver.

Här kommer historien om galna gymnasietider som i en kontemporär kontext förvandlas till hallonsaft på en tonårsfest.

På min tid - ja, på min tid - när det begav sig, var det crazyaste som kunde som påhittigast och galnast göras i på skolfotot till skolkatalogen var någon utstickande utstyrsel i form av hippiestil eller liknande, eller varför inte den klassiska jag tittar vänster, du tittar höger, så blundar jag och så är vi så där crazy på skolfotot som ingen annan vågar vara. Eller nåt. Det var ungefär på den nivån det höll sig på i min ungdom, tonåren snackar vi om då.

Men idag ska kläderna av. Och då snackar vi inte en skön rumpflash som grabbarna på fordon pysslade med. Vi snackar the full monty, fast med den obligatoriska skylande handen för att den minsta värdigheten ska bevaras.

Upptäckten kom mig inte först nu. Jag har självklart sett de sköna bilderna från skolkatalogerna med hockeybrudarna som blottar överdelen. Jag valde att inte höja min röst mot moralisterna där. Jag menar, vem orkar bry som allt dumt som skrivs. Men efter en ögonbrynshöjande julfest gavs det mig till känna en skolkatalog från kalmar, där "nynudistisk ungdom" (ja, de är sant att de kallar sig så), gav sig till känna.



Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Är det så här kidzen gör revolution nu för tiden? Jag som trodde Madonna redan på 80-talet bröt alla sex-tabun som fanns? Men nakenhet kanske är värsta grejen för tonåringarna? Eller vill vi rent av kåta upp alla rektorer och föräldrar som bläddrar igenom skolkatalogen? I hope not. Jag ser detta som en missriktad rebelliskhet. Jag gillar ju alltid rebeller. Men någon poäng med revolutionen får det ju faktiskt finnas. Och sexuell provokation har redan Klick och Fredag utforskat. Men ordet kanske reser sakta.

God jul ute i stugorna. May feminism and medmänsklighet be with you.

Min julklapp blir världens bästa låt här nedan. Runnin' med Pharcyde. Till alla som också förstått att vi can't keep runnin' away.

Riksdagsledamöter skjuter skinka

Det jag frågar mig är: Skjuter de verkligen på en julskinka? Vem käkar en skjuten, förkokad, död, julskinka? Och hur mycket party är det egentligen på tillställningen som behöver ett sånt stort mål som en hel julskinka. Undrar en f d medaljvinnare i luftgevärsskytte.

KALENDARIET


Rubrik: Skinkskytte
Datum: 2006-12-20
Tid: 09:00--15:30
Plats: Luftgevärshallen
Enhet/förening: Riksdagens jaktklubb

Nu är det återigen dags att skjuta hem julskinkan till julbordet!
Riksdagens jakt- och fiskeklubb inbjuder ledamöter och anställda att delta i årets

Skinkskytte

Tid: Onsdagen den 20 december kl. 9.00-15.30
Plats: Luftgevärshallen

Prisutdelning sker i Templum efter voteringen


Välkomna
Jaktklubbens styrelse

Topp fem i roligheter och sugigheter

Jag har fått lite propåer om att jag inte skriver tillräckligt ofta. Ja, jag erkänner att jag är otrogen min blogg. För att kompensera mitt frånvaro bjussar jag på min topplista i roligheter och jobbigheter från de senaste två veckorna:

1. Budgetdebatten i kommunfullmäktige. Som nyvald kf-ledamot i Stockholm stad trodde jag väl aldrig att en kommunal budgetdebatt kunde vara så kul. Roligast var när skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) tog en replik mot mig som inleddes med komplimangerna: smart, välutbildad och högst kompetent. Jag tackade Lotta för hennes smicker.

2. Jag förlorade kampen om en plats i integrationsberedningen. Skit.

3. Seminariet om övervakningssamhället som arrades av institutionen för framtidsstudier briljerade. Anne Rambergs, generalsekreterare för Advokatsamfundet, fabulösa sågning av Dan Eliasson, fd statssekreterare för Thomas Bodström och numera analytiker på Säpo, och åklagarkammarens övertända upprymdhet för de kommande lagarna om buggning, preventiva tvångsmedel och datalagringsdirektivet som började med orden: "Det här handlar ytterst om vilket samhälle vi vill leva i."

4. Julkärven i riksdagen. Den årliga innebandyturneringen i riksdagen som sållar agnarna från vetet. Miljöpartiet höll ställningarna och vann bästa parti-titeln för tredje året i rad (eller mer?), men vi åkte ut i gruppspelet och vi befinner oss fortfarande i en reparativt stadium. Nog sagt om det.

5. Ursäkta är det höst, vår eller vinter? Jag vet inte. Vädret verkar inte veta det själv. Klimathotet är här med besked. Gröna jular och höstjackor på vintern är numera vårt öde. Resan till franska alperna är bokad och betalad.

Generalen är död

No puedo creer la cosa que veo
Por las calles de Santiago
Ya cayo! Ya cayo!
Adiós carnaval, adiós general
Se cagó! Se cagó!

Se va acabar
Esa costumbre de matar
Se va acabar
La dictadura militar

- Sol y Lluvia, Adiós carnaval, adiós general

Det är svårt att tro att det är sant, men ex-diktatorn för Chile Augusto Pinochet är död. Mannen som 1973 dirigerade kuppen mot den demokratiskt valde socialistiske presidenten Salvador Allende. Mannen som är den absurda anledningen till att jag skriver detta nu, som barn till en chilensk politisk flykting.

Rapporterna om hans insjukningar har hela tiden följt efter försöken att ställa honom till rätta för övergreppen mot de mänskliga rättigheterna. Men nu tog det alltså slut. Och jag är inte lättad. Jag är besviken och förbannad.

Generalen började sitt iscensättande av en aktiv nyliberal politik i Chile genom utrensningar av dissidenter. Tiotusentals chilenare aktiva i fackföreningar, politiska organisationer och partier förlorade sina liv genom att stenar fästes vid deras kroppar som slängdes från helikoptrar i Stilla havet utanför Chiles kust.

På en av de två stadion i huvudstaden Santiago hölls min pappa fången. Efter tortyren lyckades han fly. Han är bara en av många chilenare som flydde till Europa och slutligen till Sverige som mottog de politiska flyktingarna med öppen famn.

Idag är jag besviken för de chilenska folket skull som berövades demokratin och de mänskliga rättigheterna utan en rimlig chans till rättslig upprättelse. En domstol som fått pröva anklagelserna om tortyr, mord, korruption mot Pinochet hade varit en vinst för mänskligheten.

Men nu kommer vi aldrig att få den chansen. Generalen är död. Tyvärr dog inte övergreppen mot de mänskliga rättigheterna med honom. Däremot dog chansen att få rättvisa skipad med honom.

Har regeringen skött sig?

Jag var med i en panel i söndags i Axess tv där vi diskuterade hur den borgerliga regeringen har skött sig hitintills. Kolla gärna på webb-tv på Axess hemsida! Det är länken som heter Eftersnacket.

Sapere aude

När jag var liten trodde jag att det skulle bli så skönt att bli vuxen. För när man är vuxen då är man öppensinnad, mogen och förstående. Inte som när man är liten, då man slår den man gillar. Det visade sig att jag hade fel.

Min livslånga kärlek för sanningen och sökande efter mening har visat sig vara en svår väg att vandra. Frågan jag ställer mig, vill egentligen folk i världen veta sanningen? Vill vi veta sanningen om oss själva? Jag är tveksam.

Men ibland hittar jag ljuskorn i myllret:



Från Postsecret.