Guatemalas blodiga historia

Det händer inte ofta. Men när jag lade ifrån mig boken Pumans dotter av Monica Zak hade jag gråtit ett flertal gånger. Boken handlar om övergreppen i Guatemala mot den mayaindianska befolkning som skedde under militärdiktaturens tid vid makten. Från 1954 har mellan 200 000 och 300 000 personer försvunnit och mördats i Guatemala. Hela byar slaktades. Kvinnor och barn och män delades upp i varsit hus där de låstes in i väntan på att bli ihjälskjutna. Så medan kvinnor och barn slaktades i ett hus hörde deras män och pappor hur deras familjer blev mördade. En av sätten som mayaindianerna blev mördade, detta hände i byn San Francisco.

Jag rekommenderar boken till alla de som vill förstå konflikten i Guatemala bättre. Den är väldigt lättläst men behandlar ändå alla de viktigaste delarna av konflikten. Den ska finnas på film. Den har trots allt blivit guldbaggebelönad. Den är typ gratis. Så langa ner eller låna på nåt bibliotek.

Vinn en röst - bygg en väg

I dag åkte jag från Quetzaltenango på la carretera interamericana (fet motorväg) mot huvudstaden. Den håller på att renoveras från de båda städerna. Man kan säga att långa bilköer är bara förnamnet på irriterande konsekvenser. Men trots allt, det är en oerhört behövlig restaurering som pågår. Efter orkanen Stans härjningar i Guatemala för nästan exakt ett år sedan har många av de större vägarna med nöd och näppe fungerat. På många delar av motorvägarna sveptes stora delar bort av de enorma vattenmassorna. Och här i Guatemala transporteras allting på vägarna. Här finns inga miljövänliga rälsspår för tågtransporter.

Det intressanta är dock att restaureringen påbörjats av regeringen med de biståndspengar som gavs för just detta ändamål för ett år sedan. Regeringen börjar alltså med detta lagom till att valet ska hållas om några månader. Regeringen vet ju precis vad de håller på med. De vet att det bästa sättet att vinna röster för dem i landet är att vissa på handfasthet och konkreta åtgärder för att vinna maximalt med röster.

Vi får ju se hur det går för dem. Flera av partierna som bildade regering i Guatemala existerar ju inte längre och flera av dem har blivit ihopslagna. Här kommer det och går partier varje dag.

Förresten har jag tagit reda på varför guatemalanerna kallar sig själva chapines här. Det har sitt ursprung i kolonialismens tid då spanjorerna kom hit och såg ursprungsbefolkningen gå utan skor. Detta är en s k chapin i gammalt ordbruk. Därav namnet. Numera verkar det vara totalt befriat från negativ laddning. Det är bara epitetet på en guatemalan.

Grönt + rött = sant?

Jag är förärad med att representera de gröna på Socialistiskt forum som går av stapeln 18 november på ABF-huset i Stockholm.

Kom gärna och lyssna på diskussionen. Kan ju faktiskt bli väldigt intressant.

Röd-grönt projekt i Sverige? (13.00-14.30)
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har samarbetat i riksdagen sedan 1998 och har styrt många kommuner och landsting tillsammans. Ändå valde partierna att gå till val 2006 utan att samordna sig i något gemensamt program mot borgerlighetens ”Allians för Sverige”. Vad kan vi lära oss av de gångna årens samarbete här i Sverige? Vad kan vi lära av det norska exemplet och av andra vänstersamarbeten i Europa under de senaste åren? Och hur kanaliserar vi människors engagemang till ett konstruktivt arbete för att vinna valet 2010? Zaida Catalán, kf-ledamot i Sthlm (mp) och tidigare språkrör Grön Ungdom Aron Etzler, chefredaktör för Flamman

Efter en inledande diskussion i panelen pratar vi om frågorna i mindre grupper. När grupperna redovisat sina tankar ger panelen några avslutande kommentarer. Var med och diskutera framtiden på Socialistiskt Forum i ABF-huset!
Arr: ABF Stockholm Ordfront, Socialistiskt forum, Nätverket för gemensam välfärd

En vecka i Guatemala rikare

Jag lever, mycket stekta bananer och mosade svarta bonmos till trots. Jag har numera lart mig hur man visslar "chinga tu madre" (jag tanker inte beratta vad det star for har, ar ni nodiga for ni leta upp min mejl), och nastan borjat uppskatta majsplattarna tortillas. Allt detta ar underhallande sma minimala milstolpar i min resa.

Men i arlighetens namn, jag har verkligen haft en intensiv vecka av debatter och diskussioner med de guatemalanska deltagarna om feminism, preventivmedel, klimathotet och decentralisering av makten. Ja, allt det politiskt korrekta ni kan tanka er. For att har ar den debatten mer behovlig an nagonsin.

Visste ni att i Guatemala ar det i princip regel att betala en summa for att fa kandidera till en politisk folkvald post? Att man aven maste betala for att bli publicerad i tidningar. It's all about the money.

Sa, har sitter jag och snackar om hur latt det ar att gora mycket utan nagra pengar i en valkampanj. Och sa slar verkligheten en fet blatira i fejan. Jag ar glad om jag kan peppa guatisarna att ta for sig mera. Att ge dem sjalvfortroendet genom de verktyg jag presenterar for dem for att fortsatta sin politiska kamp for att fa leva i ett demokratiskt Guatemala.

Nu ska jag till en restaurang dar jag inte maste ata mer frijoles och huevos revueltos. Det ar ett maste.

Jag horde att ni hade storm hemma. Kul, har ar det varmt och skont. :)

Terroristen i Amerikat

Att resa brukar vara pars och trasmak i roven blandat med spannande moten. Men att aka transit via USA ar nog den mest makabra kulturchock som kan kastas over en icke USAmedborgare.

Pa Arlanda blev jag korsforhord i kon till checkin-kassan. Kontrollanter fragade om var jag haft mina vaskor och vad jag har i dom. Allt som allt passerade jag nog fyra sakerhetskontroller para for att komma pa planet.

Pa planet var jag tvungen att skriva under en "waiver of rights", alltsa avsagande av rattigheter. Ratten att ifragasatta en amerikansk migrationsofficers bedomning var jag tvungen att avsaga mig for att fa aka transit i USA. Hej da manskliga rattigheter.

Val i USA pa Houstons flygplats blir jag uppmanad i hogtalarna "akta er for olampligt beteende och olampliga skamt for att dessa kommer omedelbart att leda till att er arrestering". Ord och inga visor fran de anstallda vid Department of Homeland Security.

Sedan det har med kontrollen av vaskor. Efter sakerhetskontrollen rycker amerikanska kontrollanter tag i min vaska och borjar oppna fack for att "vi maste kontrollera den". Halla, ratten till privatliv.

Ah, manskliga rattigheter kan slanga sig i vagen nar det kommer biffig amerikanska tvameterskontrollanter pa flygplatser och vill ha sin vilja fram in the name of homeland security.

Med en sadant sakerhetspadrag cirklar tvangstankarna i mitt huvud:

Jag lovar, jag ar inte terrorist!

Jag ar val inte terrorist?

Ar jag terrorist?

Hjalp, jag ar terrorist!

Ah, man blir ju nojig av allt sakerhetspadrag.

Nu ska jag ivag till universitetet i Guatemalas huvudstad och ha mote med salvadoraner. Jattespannande. Hollandarna som ar har ar faktiskt riktigt snalla och trevliga. Det har kommer att bli en spannande vecka.

Härrå Svedala!

Nu drar jag iväg (igen, jag vet) till det underbart, fantastiskt vacka Centralamerika. Jag vet att jag är oerhört bortskämd med dessa resor. Men jesus säg vad hur jag hade överlevt annars.

Det blir en sista vända med Guatemala-projektet till Chimaltenango. Där ska vi ha intensivkurs för 100 av programmets 350 deltagare som vill specialicera sig och spetsa sin politiska kompetens för att ta sig in politiken i landet.

Det kommer även ungdomspolitiker från Holland och El Salvador. Det här kan bli riktigt spännande. Jag återkommer med rapporter och bilder. So long kontorsråttor!

Livet i riksdagen: post-borgarbudget

Det ni tittar på är högra vingen av riksdagens ledamotshus exakt just nu. De två första våningarna underifrån är centerns och folkpartiets. Där lyser lampan i något rum. Ovanför sitter vänsterpartiet. Där lyser flitens lampa i alla fönster. Längst upp sitter kd. Där finns inte ett ljust tänt.

Bara rebellerna jobbar.

Avslöjande: riksdagsledamöter busar med mejlen

Mitt arbete har idag ackompanjerats av frekventa "du har post"-pip från min dator. I vanliga fall är dessa ljud diverse pressmeddelanden och annat. Detta har nu förändrats till en nytt hett debattforum om vilket fotbolls lag som egentligen rular riksdagsledamöternas hjärtan.

Det hela började med ett upprop från en sosse-ledamot om en uppstartad supporterklubb för Elfsborg i riksdagen. Snart efter detta kontrade Per Bolund från mp med ett pressmeddelande OCH utskick till alla riksdagens ledamöter om en nystartad gnagar-förening (för er med gulsvarta hjärtan, som han så romantiskt skrev). Därefter brakade det loss. Nu har IFK Göteborg supportare börjat sin kampanj. Ålderspresidenten för riksdagen leder den.

Som ett brev på posten kom ganska snabbt en "tyst i klassen"-rytning från moderaternas gruppledare. Detta kontrades med fniss från den socialdemokratiska ålderspresidenten och ytterligare ett mejl till ALLA ledamöter i riksdagen om att IFK gbg är bäst.

Kan inte jag också få 50 lax i månaden för att busa på riksdagsmejlen?

Plats 93

Till höger om mig sitter en sosse, till vänster en miljöpartist. I måndags var det första samlingen av kommunfullmäktige i stadshuset. Jag har fått tilldelat plats 93. Och det känns hur coolt som helst att jag har en stol med mitt namn på i Stockholms stadshus. En av 101 ledamöter.

När vi steg in i kommunfullmäktigesalen slogs jag av hur konservativt respektingivande den gamla lokalen är. Det kanske är närmare 10 meter högt tak med trästuckaturer och målningar. Bakom mig har jag ett närmare tre meter högt fönster som blickar ut över vattnet i Mälarstranden.

Jag kunde tillsammans med Åsa Romson konstatera efter en stunds begrundande av de enormt stora stolarna i salen att livet som kommunfullmäktigeledamot för 100 år sedan ackompanjerades nog av breda arslen. Ju fetare desto mer respektingivande.

När sedan ålderspresidenten för kommunfullmäktige välkomnade oss och lockade med möjligheten att i framtiden kunna inta hans plats kände jag dock snarare en vämjelse inför de folkvalda organens förstoppning.

Det är i alla fall ingen risk att den här politikern stannar på stol 93 för länge. That's a promise.

Gubbarna stannar, kvinnorna går

En till minister har misstänks för oegentligheter. Nu har turen kommit till Mats Odell, vår kommun- och finansmarknadsminister. Att vara delägare i vårdbolag samtidigt som man är minister kanske inte är en hit. Men varför han nu ska utredas är egentligen ganska ointressant, snubben kommer ju ändå sitta kvar.

Hur kan jag veta det? Ja, ganska enkelt. Han är man. Mona Sahlin tvingades gå för en Toblerone medan andra högt uppsatta manliga politiker samtidigt som henne gjorde än värre fiffelaffärer. Och dessa män blev aldrig späkta, utfläkta och avrättade i media för att slutligen inse omöjligheten i att sitta kvar.

Liksom migrationsminister Tobias Billström kommer att sitta kvar. Han gick ut först av alla tv-licensskolande ministrar och erkände att det var en politisk handling som fick honom att skita i tv-licensen. Nu kan man tycka att det är värre med en kulturminister som licensskolkar. Det gör inte jag. Därför i rättssäkerhetens namn bör alla dömas lika utefter handlingar och inte efter vilken av ministerpostrarna man råkar inneha för tillfället.

I den nuvarande regeringen har två kvinnors och tre mäns skumraskande uppdagats. Av dessa har två kvinnor fått gå.

Männen stannar. Kvinnorna får gå.

Unkna patriarkala samhällstrukturer mitt framför våra ögon. Och vi bara gnäller på att man ska tagga ner granskningen av den stackars nytillträdda regeringen.

Jag står fast vid att livet som minister faktiskt inte ska vara lättare bara för att man är man. Frågan är vem som håller med mig egentligen.

Budget schmudget

Jag hade tänkt göra ett ambitiöst inlägg om budget och liv. Men trötthetsnivån har lagt sig nu. Jag har ändå godbitar från valrörelsen som jag tänkte publicera. Och sen den där historien om när jag åkte privatflyg med Fredrik Reinfeldt, Thomas Bodström och Gudrun Schyman. Det är faktiskt sant.

Så för ikväll nöjer jag mig med att konstatera att de "nya" moderaterna och den så kallade Alliansen för Sverige, har förgyllt min dag. De "nya" moderaterna har föreslagit handfasta devalveringar av fackföreningarnas makt och inflytande. Och helt och hållet ignorerat klimatfrågan i sin budget. Are we surprised? Kanske de som röstade på Reinfeldt av rent missnöje och i protest mot Göran Persson. Jag tycker dock att det är skönt att de visar sitt äkta ansikte:

...nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten. Så var det dags för frågan som just kommit ut ur garderoben att gå in igen. Den mest självklara myndigheten speciellt efter riksrevisionens kritik av att djurskyddsfrågornas undanskymda plats under jordbruksverket. Men i högerns värld är frågan om djurens väl och ve och efterlevnaden av existerande djurskyddslagar totalt ointressant. Några av vår tids största filosofer har deklarerat att man kan döma en stats empatiska förmåga efter hur de behandlar djur.

...aviseringen om buggning som ska införas. Bring it on regeringen. Personlig integritet verkar bara prioriteras av partier som inte aspirerar på egenmajoritet i regeringen. I debatten dras brallorna ner på er. I alla kategorier.


Annars vill jag rikta era blickar mot Bill Murrays extraknäck som diskare i en studentkorridor i Skottland. Har jag sagt att jag älskar den mannen? Hans opretentiösa, självironiska, lite pojkaktiga och övercharmerande sätt. Jag kan inte annat än bli kär.

Men Reinfeldt då...

Inte visste jag att du kunde välja Beatrice Ask till justitieminister! Beatrice som varit stark motståndare till buggningsförslagen och stegen mot övervakningssamhället. Hur hon nu ska abdikera från allt detta kommer att bli spännande att se. Jag menar, det är väl inte upp till Bea att dissa sin statsministers regeringsförklaring.

Och så Nyamko Sabuni som integrations- och jämställdhetsminister! Ja, det var då i alla fall för väl att integrationsfrågor inte lades under något antiterrorbekämpningsdepartement som folkpartiets Johan Pehrson vill.

Hör ni hur positiv jag är idag? Det är trots allt min födelsedag.

Men eftersom jag måste vara sann mot mig själv:

...regeringsförklaringen var det läskigaste konststycket i nyspråk. Här fanns allt och inget! Herregud vilken sosse-pudel!

...språkkravs-Sabuni som integrationsminister. Siktet inställt på att få över främlingsfientliga röster till folkpartiet igen. Tänk om man istället kunde fokusera på alla människors lika rättigheter och skyldigheter istället.

...hur spännande är det egentligen inte att få se vad de ska hitta på. Hit me with your best politiska förslag! Mina politiserade dissikeringsinstrument kan inte vänta.

Advokat Catalán

Mina juristhomies berättar ibland om hur mycket byråjuristerna jobbar. Ni vet det där som har fiiina jobb som på Vinge eller Mannheimer. 80 timmar i veckan minst!

Men jag tror att det är någon försvarsreaktion för att mentalt omöjliggöra drömjobbet på den där koola byrån.

Så nu har jag tänkt på det där. 80 timmar i veckan. Herregud, vilken politiskt aktiv människa jobbar 40-timmarsvecka? Ingen jag känner iallafall. 80 timmar är ju för sjutton gubbar normal arbetsvecka.

Jag omvärderar nu fördomarna mot advokatbyråerna. Där får man ju trots allt betalt för de där timmarna utanför 40-timmarsstrecket.