Visst blir jag smickrad...

Invald i Stockholms kommunfullmäktige och allt.

608 feta röster lades på mig! Tredje mest personkryssad på miljöpartiets kommunfullmäktigelista i Stockholm. Min förkylning känns genast mycket bättre.

Nu ska jag peppa inför att inta Stadshusets talarstol.

Den svenska smygrasismen

Jag känner mig lite dåsig och snörvlig med min eftervaletförkylning. Det kan ha att göra med att omorganisering och omflyttningar och göraomalltingeftervaletblajet.

Jag sitter numera i ett rum med bananflugor och cirka 16 graders rumstemperatur. Jag kan säga att jag har upplevt njutningsfullare saker i mitt liv.

Jag har då i min snörvlighet funnit tid att fundera över politikens och samhällets konstruktion. Och jag är förundrad. Lika förundrad som jag blir varje gång Mauricio Rojas öppnar munnen.

Kommer ni ihåg valet 2002? Janne Josefsson laddade bössan och sänkte moderatskeppet med några väl valda doldkamerareportage från moderatrasister i valstugorna. Förstår ni min poäng? Moderaterna sjönk som en sten för sin illaluktande främlingsfientliga baksida.

Medan i år diskuterar vi snarare varför inte fler röstar på Sverigedemokraterna. "Vi är alla smygrasister." Jag tycker ju detta ställningstagande är både rätt och fel. Men främst skräms jag över hur snabbt samhällsklimatet förändrats på bara fyra år.

Förra valet var det självklart att främlingsfientliga tendenser fördömdes av folket. Det här valet var Sverigedemokraterna 60 000 röster från att komma in i riksdagen. Och har numera positionerat sig i hälften av Sveriges kommunfullmäktigesalar.

Ja, okej. Ingenting har skett över en natt. Men däremot har den retoriska förändringen skett över ett val. Den sista droppen kanske ramlade i under den sista mandatperioden som fick bägaren att rinna över.

Själv sitter jag och är kluven i min politiska tunga. Jag hade velat ta många debatter under mandatperioden i denna fråga. Jag hade velat mecka ihop strategier för att sänka smygrasseskeppet. Jag hade velat spåna i lösningarna på utanförskapet, ökade klasskillnaderna och de sociala gapen som ökar. Jag tror nog att de folkvalda i riksdagen kommer att få fullt upp med att debattera dessa frågor.

Om inte annat sitter vi bara och väntar på att sverigedemokraterna ska komma in riksdagen 2010 och bli vågmästare.

Göteborg, nästa

Göteborg. Då tänker jag alltid på kravallerna. 2001. Jag var kortklippt och älskade min grönsvarta stjärna jag bar på min kavaj.

Men idag drar jag till Göteborg för ett helt annat syfte. Tack och lov för att livet är föränderligt!

Bok- och biblioteksmässan välsignas nämligen med PAO-guatemalaprojektets närvaro. Vi ska chilla i någon monter på internationella torget. Se internationella ut. Kjell Albin Abrahamsson ska fråga ut oss.

Hållpunkter:

Lördag, lilla scenen, kl 9.30-10.00:

Ung och arg i Guatemala

Söndag, lilla scenen, kl 10.00-10.30:

Lokalpolitik i Guatemala

Kom gärna förbi, snacka nationellt och internationellt med mig och alla andra i gruppen från de övriga partierna!

The soul would have no rainbow if the eyes had no tears

Jag känner mig givetvis ledsen just nu. Väldigt, väldigt ledsen. Arg. Förbannad. Besviken.

Mina personkryss ligger just nu på 270 stycken när 162 av 208 distrikt är räknade. Det är alltså mer eller mindre kört att lyckas få ihop de 605 röster som krävs för att få 8 procent av miljöpartiets röster i Örebro län.

Jag är så ledsen för att jag inte fått chansen att uppfylla en av mina största drömmar, att få ta plats i demokratins högborg, riksdagen. Jag är ledsen därför att så många människor satte sin tro till mig och jag lyckades inte nå ända fram till mållinjen.

Men jag att jag har gjort vad jag har kunnat utifrån de resurser och förutsättningar jag har haft. Någon dag tänker jag skriva en bok om allting som pågår bakom kulisserna inne i partierna. Men idag är inte den dagen.

När 456 av 467 distrikt är räknade av riksdagslistorna i Stockholms kommun har jag 354 röster.

Jag kan knappt tro att det är sant. 354 människor som vill kryssa mig på sjunde plats! Utan att jag kampanjat någonting i Stockholm. Ni förstår inte hur det värmer mitt hjärta. Och samtidigt förstås, känns det lagom deppigt att inte kunna infria dessa människors önskan och fortsätta kämpa för rättvisa och drömmar inne i riksdagen.

Just nu befinner jag mig i ett mentalt ingenmansland. Jag tänker ta några dagar och förstå vad jag vill göra. Sannolikheten att fortsätta med partipolitiken så här är mycket liten.

Återigen, jag är ledsen för att ha gjort er besvikna. Ni som trodde på mig och satte sitt hopp till mig. Jag önskar någon dag kunna reparera skadan.

Tro nu inte att jag lägger ner politiken. Jag kommer aldrig att kunna göra det. Jag är mina politiska drömmar och visioner. Jag kan inte tänka mig att göra något annat. Däremot är partipolitiken inte min kopp te just nu. Jag hoppas kunna fortsätta leva ut den jag är och mina drömmar inom andra områden. Kanske någon dag lyckas jag få jobb för FN. Det sista jag gör är att sluta drömma.

Och för alla er som känner er deppiga efter valresultatet. Tagga er nu! Det är tillsammans vi är starka!

Den hoppfulla bakisheten

"Det är bara att bryta ihop och komma igen."

Per Elofsson, medaljvinnande längdskidåkare

Gårdagens förlust till borgarna har etablerat en stabil baksmälla i mitt bakre membran. Alla bilder på en smilande Reinfeldt, tv-apparater med avstängt ljud där Lars Leijonborg tycks likt en papegoja kampanja trots att valet är slut. Kom igen liksom. Ni vann på att ni ville byta statsminister! Por favor.

Imorse kom jag dock in i en andra andning efter gårdagens kalldusch. Jag känner verkligen att vi kan ta det här trots allt. Vi kommer att kraftsamla nu med tid för eftertanke och tätt följt av organisering för att fortsätta kämpa för jordens överlevnad, jämställdhet och ett varmt och kärleksfullt samhälle som inte löser kriminalitet och utanförskap med högre straff och fler poliser.

Det är inte slut nu. Långt jävla därifrån. Borgarnas maktkoalition är som en stor heliumballong som jag inte vet vad jag ska göra först med, sticka hål på eller använda innehållet för att skämta lite.

Det är öppet mål på alla fronter. När kd:s homofobi får genomslag kommer vi att mobilisera för protester, när fp:s skola à la regementestyle går igenom kommer vi att uppmana eleverna till uppror, när m:s tystnad i klimatfrågorna blir öronbedövande kommer vår kritik vara skarpare än någonsin och när centern föreslår ett till kärnkraftverk kommer vi lägga oss på byggnadsplatsen och bjuda borgarna på en enkelresa till Uzbekistan där man utvinner uran och förstör all miljö runtomkring.

Nu kavlar vi upp ärmarna och drar ner brallorna på borgarna! Fyra år i opposition är fyra år av styrkeprov. Ett styrkeprov som vi kommer att vinna.

Ända in kaklet!

2000 dörrar knackade. Och jag vet inte hur många broschyrer utdelade. Idag har jag gått runt i området Brickebacken i Örebro där jag pratat med många invandrare om vikten av att gå och rösta. Jag vet inte hur många gånger jag berättade hur man använder sitt röstkort, vart man ska gå och rösta, vilka öppettider vallokalerna har. Det kändes verkligen bra att kunna hjälpa folk på vägen till valurnan. Jag hoppas verkligen att alla med rösträtt går och utnyttjar den imorgon.

Och jag blev milt sagt smickrad av Krohnish som valt att dedicera en peppblogg bara för mig på sin bloggish! Wow. Mina kinder är alldeles rosiga.

En trevlig människa från Malmö ringde mitt under min dörrknackning och frågade hur man kan rösta på mig om man bor utanför en valkrets där jag inte finns på valsedeln. Ja, självklart är varje röst på miljöpartiet en röst som kan hjälpa mig komma in i riksdagen. Det finns även en möjlighet att ta en tom valsedel för miljöpartiet och skriva dit mitt namn. Denna röst räknas dock bara i den valkretsen man röstar.

Igår kväll hade vi nattöppet i valstugan i centrala Örebro. Figgeh lyckades även fånga mig på bild.

Nu är det dags för the sequal. Nu är jag precis på väg ut och klippa några timmar i ett mycket, mycket kyligt Örebro vid valstugan. Kom dit. Ta en kaffe och jag berättar för dig en rödgrönskön röra är framtidens och Sveriges bästa regeringskoalition. Och glöm för bövelen inte att rösta!

Valpepp a. k. a. "Nu tar vi dom!"

Emellan valstuga och dörrknackande tog mig nu tid att kolla vad som skrivs om valet. Till min stora glädje såg jag röstpepp från flera av de trevligaste och politiskt viktiga människorna jag känner.

Bland annat Expressens ledarskribent Isobel Hadley-Kamptz rekommenderar de som vill rösta på miljöpartiet att kryssa mig.

Även Fredrik R Krohnman tycker att jag är ett bra alternativ.

Och känner du dig tveksam. Kolla gärna min hemsida för mina åsikter. Ditt kryss betyder mycket!

Nu ska jag springa iväg igen och knacka dörr, affischera och vinna det här valet. Nu tar vi dom!

Det är inte sant.

Min vän Anna. Anna som blev gruppvåldtagen. Idag meddelade polisen henne att "i brist på bevis" läggs förundersökningen ned mot de män som trasat sönder hennes liv inifrån.

Anna har vanligtvis syntetiska naglar som sätts på, på en salong och som bara kan tas bort med ett speciellt medel. De sitter som berg. Dessa naglar var bortslitna varenda en. I ett desperat och fruktlöst försök att värja sig mot våldsmännen.

Männen menar att "hon var med på det".

Min vän tillhör nu en av 92 procent kvinnor som anmäler våldtäkt men som inte får en rättslig upprättelse.

Vi lever inte i en rättsstat. Vi lever i ett samhälle som inte bara godkänner våldtäktsmän. Det uppmuntrar män att förgripa och våldföra sig på kvinnors själar för att känna sig som "någon" genom makten som kan förnimmas genom förlamandet av någon annan människas vilja.

Jag är chockad. Jag är förstummad. Jag har inte ord. Jag letar efter förklaringar. Jag försöker förstå varför Anna inte bemöts av ett rättsväsende som gör allt i sin makt för att ställa hennes förövare inför rätta. Varför inte hennes upprättelse är prioriterad.

Den andra våldtäkten sker i rättsväsendet. Maria-Pia Boëthius ord från hennes bok Patriarkatets våldsamma sammanbrott & Varför våldtäkt finns.

Medan poliser, åklagare, domare, riksdagsledamöter, statsråd och statsministern sitter och lapar en caffe latte efter en hård arbetsdag förstörs kvinnors liv därför att ingen vill tro på dem när de berättar vad män har utsatt dem för.

Komplotten tjocknar. Och rättvisan visar sig vara en illusion.

När ska vi sluta sanktionera samhällets våldtäkt på kvinnan? Vi kan göra det idag. Nu, inte sen. Nu, kan vi. Om vi vill. Frågan är bara om vi vill.

Nu tar vi hem det här

De senaste dagarna har varit fyllda av dörrknackning och broschyrutdelning. Fullt ös medvetslös på alla plan.

Jag har nu knackat 1400 dörrar. Inte så illa! Och de kommande dagarna blir det fler. Mitt mål är att knacka 2000 dörrar.

Idag såg jag Grön Ungdoms sköna artikel i Aftonbladet om att kryssa ungt till riksdagen. Jag håller helt och hållet med om att representationen av unga i riksdagen är urusel. Snittåldern för riksdagsledamöterna är idag 48 år, enbart två procent av dagens ledamöter är under 30 år. Och tittar man på riksdagslistorna inför valet är endast fem kandidater mellan 18 och 29 år på valbar plats. Hallå.

Samtidigt är förstagångsväljarkåren större än någonsin tidigare.

Men jag peppar också mycket för att unga kvinnor ska ta för sig mer i politiken. Tjejer i riksdagen är en försvinnande liten andel. Jag möter dagligen attityder som luktar patriarkala strukturer och jantelagar om kvinnans roll i politiken. Mycket har med inställningen 'du ska inte tro att du är nåt' och samtidigt funderar jag över hur unga politikerkillar blir bemötta i samma situation.

Nu är de tre kampanjdagar kvar. Alla krafter samlas nu för att ta hem det här och lyckas få en röd-grön majoritetsregering.

Dagens publicering

Innan jag slänger mig på bussen till Risbergska gymnasiet och rond 4 mot Johan Pehrson + andra riksdagskandidater, publicerar jag min debattartikel som var inne i dagens Nerikes Allehanda.

------


Vakna av våldet

Det har snart gått en vecka sedan tragedin i Vivalla inträffade där en 17-årig flicka misstänks ha knivdödat en 16-årig pojke. Spekulationerna kring omständigheterna kvarstår medan polisutredningen sker. Något vi däremot vet är att utanförskapet i området är stort och skapar grogrund våldsbrott som dessa.

Vivalla är en av Sveriges mest segregerade områden där 44 procent inte har ett arbete, 50 procent har ingen gymnasieutbildning, genomsnittet för en årsinkomst är mindre än 130 000 kr och 18 procent är registrerade hos arbetsförmedlingen.

Detta är ett utsatt område där många livsöden möts med med få medel och förutsättningar att realisera sina drömmar. Händelsen i Vivalla ger en tydlig signal till dagens makthavare att någonting måste göras åt de ökande skillnaderna i samhället mellan rika och fattiga, svenskar och invandrare, kvinnor och män, unga och vuxna. Man skulle kunna tänka sig att åtminstone det upptrappade våldet bland ungdomar får regeringen att åtminstone rycka lite på ögonbrynen och komma med några förslag om hur vi bryter utanförskapet i Vivalla. Jag tror nämligen inte att fler tandlösa AMS-åtgärder löser frustrationen som gror i segregationen.

Borgarna vill att det ska patrullera poliser på skolorna, folkpartiet är inte främmande för kameraövervakning, metalldetektorer och fler befogenheter för lärare att använda våld, dessutom proklameras det att det ska införas betyg i uppförande för att få ungarna att skärpa till sig.

Dessa hårdare tag är slag i luften som enbart resulterar i ökande spänningar på dagens skolor och spär på "vi och dom"-mentaliteten. Ingenting säger att spända muskler skapar avspända situationer.

Miljöpartiet har i flera år krävts en nationell handlingsplan mot våld, gängbildning och rasism. Men ingenting har hänt. Det verkar som våra makthavare behöver en påminnelse om hur vi måste bryta grunden till utanförskapet bland ungdomar:

. Satsa på ungdomarna. Varje kommunal krona satsad på ungdomarna är en investerad krona.
. Säkra finansieringen av ett stort ungdomens hus i centrala Örebro som öppnar upp för att ungdomar möts över gränser såsom bostadsområden och etniska grupperingar.
. Inrätta kompiscentraler där ungdomar som känner sig ensamma eller utsatta på något sätt kan få hjälp av speciellt utbildad personal.
. Anordna fester för ungdomar i hela Örebro
. Satsa på en bred upplysningskampanj för att ungdomar i Örebro oavsett etnicitet, sexuell läggning, kön och funktionshinder ska möta varandra utan fördomar.

Detta är några punkter vi kan jobba lokalt med utöver att vi på på nationell nivå måste bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten. Nu när konjunkturen har vänt är det viktigt att se till att inte samma saker händer igen, det är viktigt att satsa på att få bort ungdomsarbetslösheten. Utmärkta verktyg för detta är att stimulera ungdomars företagsamhet och göra det lättare att driva t.ex. ett enmansföretag och friåret kan riktas till att låta ungdomar få in en fot på arbetsmarknaden.

Tragedin i Vivalla är ett hemskt uttryck för det kalla samhällsklimatet som breder ut sig. Hur många våldsamma väckarklockar ska krävas innan samhället reagerar? Vi måste stoppa våldet och genom att bekämpa ensamheten, utanförskapet och utsattheten. Det går inte att blunda längre. Låt oss vända utvecklingen och skapa ett kärleksfullt samhälle.

Zaida Catalán
Riksdagskandidat (mp) Örebro län

Ja till Jorden, Ja till trängselavgifter

Apollo 8:s bild på jorden från rymden 1968. Startskottet för mänsklighetens förståelse att vi är beroende av varandra, den sköra atmosfären och ekosystemen på jorden. Även startskottet för den moderna miljörörelsen.

Jag är helt omskakad efter att ha varit och sett Al Gores En obekväm sanning igår på bio. Det finns inga argument ingenting som går att säga emot hans metodiska och överväldigande vetenskapliga bevis för att den globala uppvärmningen är här och den håller på att skena iväg. Sambanden mellan ökade koldioxidhalter i atmosfären bidrar till uppvärmningen som i sin tur smälter glaciärer och nord- och sydpolerna. Han berättade att bara om en del av nordpolen skulle smälta skulle världens havsnivå öka sex meter. Och den håller på att smälta bort precis just nu. Detta är bara räknat på en del av polerna. Skulle både nord- och sydpolerna smälta bort skulle havsnivån öka över 12 meter.

I filmen visades bilder på vad som skulle hända om havsnivån ökade "bara" sex meter. Städer som Shanghai, Peking, Mumbai, New York och hela Holland skulle dränkas. Vi pratar alltså inte några hundratusen på flykt från miljökatastrofer. Vi snackar städer som var och en inhyser mellan 40-60 miljoner invånare. Alltså flera hundra miljoner flyktingar världen över. Och om den globala uppvärmningen fortsätter i de här takten, dvs en spikrak kurva uppåt, kan detta ske inom loppet av 50 år.

Men något som skakade om mig in i benmärgen och ut i mina kalla kårar, var hur han visade att golfströmmen mycket snart kan sluta att fungera. Golfströmmen som gör livet möjligt i Europa. Som ger oss ett behagligt klimat här. Han visade att klimatförändringar har under planetens historia visat sig ibland inte komma pö om pö utan kan komma väldigt plötsligt. Och eftersom motorn till golfströmmen i nordpolen håller på att smälta bort blir risken för en ny istid där vi bor mycket överhängande.

Om tio år. Om TIO ÅR kan detta ske. Jag har hört talas om vad som kan hända innan. Men igår kväll. I biosalongsmörkret låg min haka nere i golvet och och jag kände rysningar ända in i benmärgen.

Detta fick mig att tänka på när DN för en månad sedan proklamerade fastighetsskatten som valets viktigaste fråga. Den dagen la jag pannan händerna och skakade på huvudet. Har vi verkligen bara kommit så långt i vårt perspektiv på världen vi lever i? Tänk om vi inte har ett värld att leva i. Hur ska vi då kunna bry oss om fastighetsskatten?

Nu tänker jag fortsätta glädja mig över att Al Gore peppar för trängselavgifter i Stockholm stad. Rösta ja du också! För en framtid där vi kan leva i vår huvudstad i ekologisk balans.

Fp-battlet

Johan Pehrson (fp) och jag tuffade på bra mot varandra på centrala torget i Hallsberg. Vi avhandlade kriminalvården, buggning, integrationsfrågan och arbetsmarknaden. Det är verkligen en avgrundsskillnad i folkpartiets politik och miljöpartiets. Det verkar finnas ett default-läge oss folkpartiet i en misstro mot människans vilja att skapa, vara lycklig och leva i fred. Allting ska nämligen lösas med hårdare tag och strängare krav. Men Johan är tacksam att debattera mot. Han är iallafall ärlig med folkpartiets vilja att låta buggningen gå ut över den personliga integriteten och att deras misstro mot att människor som kommer hit från andra länder och inte "vill göra rätt för sig". Jag tror att medborgarna ser tydligt vilka två alternativ som finns i debatten.



Det roliga efteråt var ju att körkortslöse-Johan behövde skjuts tillbaka till Örebro. Jag förevigade miljöpartiets tjänst till folkpartiet genom att plocka fram mobilkameran och ta kort på det hela. Johan mumlade sedan någonting om att han var tvungen att ringa ett samtal och höra om några andra folkpartister ställts inför åtal. Så även om snubben och jag har väldigt begränsade beröringspunkter i politiken så är han en av de skönaste politikerna jag träffat. Roligare självironi får man faktiskt leta efter.

Zaida vs Johan, nu i Hallsberg

"Coolt!"

"Du har min röst!"

"Ge mig fler valsedlar! Jag ska tipsa mina kompisar."

"Lycka till!"

De friska påhejningarna slutade aldrig igår. Självklart var det en och annan som tackade nej till min broschyr under min dörrknackningstur igår kväll. Men de allra, allra flesta tyckte det var roligt att få en påhälsning av en riksdagskandidat vid dörren. Och jag ska erkänna, det fantastiskt kul att ägna tid åt ett sätt där man får chans att mötas, prata politik, ansikte mot ansikte. Det här är demokrati! Inte att försoffa sig inne i riksdagshuset, casha in en fet riksdagslön och aldrig komma ut och möta människor. Mötet med människor är anledningen till att jag brinner för politik.

Anywho. Igår var en lång, lång, lång dag. Upp i gryningen till Hallsberg för att debattera på gymnasiet där, Alléskolan. Två debatter i aulan med 200 pers i publiken, med ett bra drag. Jag hoppas eleverna där blev lite klokare på partipolitik. Kom tillbaka till Örebro vid femsnåret och då bar det av direkt ut på dörrknackningstur. Hälsade på hos folk i cirka tre timmar och sedan direkt till miljöpartiets kansli. Där packade vi hushållsutskick med valsedlar till Laxå, en av våra f d vita kommuner, dvs en kommun där vi inte har haft någon kandidat på vår kommunfullmäktigelista, till klockan tio på kvällen. Sedan fick jag äntligen sova.

Idag är det Zaida vs Johan, rond 3. Vi möts på torget i Hallsberg mellan 17 och 18 i en debatt om buggning och andra rättsfrågor. Är du i Hallsberg, kom gärna förbi! Ryktet säger även att vi ska skjutsa Johan Pehrson tillbaka från debatten i Hallsberg till Örebro i vår biogasbil, för någon förlorade visst sitt körkort i förrgår...

Ikväll går vi miljöpartister sedan och kollar på en mycket angelägen film av Al Gore om klimatförändringarna, "En obekväm sanning". Sanningen är ett vi har tio år på oss att förhindra klimatförändringarna innan det barkar åt helvete för jorden. Se filmen!

Miljöpartiet har även bjussat alla partier på några gratisbiljetter till visningen. Eftersom vi tror på progressiv politik tilldelas moderaterna flest biljetter. De kan behöva putsa på sin miljöpolitik om man säger så.



Ung vänster-Magnus är förbannad över borgarnas förslag om sänkning av a-kassan.



Gröna Emma vid bokbordet utanför aulan till Alléskolan.

"Knack, knack"

"Leva kan vi göra efter 17:e september"

Orden ekar i mitt huvud samtidigt som jag stressar drottninggatan ner till valstugan i centrala Örebro. Jag passerar precis ett gäng tjejer där någon högt deklarerar "asså, jag vet inte om först ska köpa de där skorna jag har suktat efter eller om jag ska välja tröjan".

Mina tankar faller in i dikotomins läge. En del vill så gärna kunna chilla med caffe latte, en kompis och strösnack några timmar och den andra pressar mig framåt i valkampanjens sista elva dagar.

De senaste dagarna har jag gått upp i ottan för att åka på debatter i Hällefors, Kalmar och ett otal i Örebro. Jag börjar bli tjenis med de andra ungdomsförbundarna som partierna skickar för att representera dem på gymnasiedebatterna.

Igår var jag på RFSL:s lokalavdelning i Örebro och debatterade mot övriga riksdagspartier. Deras förbundsordförande Sören Andersson höll i debatten och såg till att den präglades av förståelse och framåtsträvande. Mycket bra inställning. Självklart tyckte jag att jag fick ordet alldeles för lite. Men det kanske har att göra med att RFSL redan tycker om miljöpartiet så mycket. Vi är ju trots allt bäst i test varje gång de går igenom partiernas arbete i riksdagen.

Igår knackade jag dörr för första gången också. Det var en annorlunda upplevelse. Mycket jantelag som måste slängas ut genom fönstret när man ska säga: "Tjena! Jag heter Zaida, kandiderar till riksdagen för miljöpartiet och behöver ditt kryss!".

Men det var faktiskt oerhört kul. Att träffa människor och ansikte mot ansikte berätta om mina idéer är det roligaste jag vet. Jag hoppas Örebroarna diggar mig lika mycket som jag diggar dem.

Nu ska jag iväg och knacka fler dörrar. Vi ses!

Zaida vs Johan, rond 2

Idag debatterar jag integritets- och kriminalvårdsfrågor mot Johan Pehrson (fp) i P4 Örebro. 12.30 börjar det. Missa inte!

Uppdatering:

Lyssna här på debatten mellan mig och Johan!