"Krig är fred. Hat är kärlek."

Kriget mellan Israel och Libanon sliter och tär i min själ. En hel befolkning är klassad som en terroristorganisation, Hizbollah. Hyreshusen i Kana i Libanon jämnas längs med marken utan tvekan med israeliska precisionsmissiler. Fyra FN-observatörer var även de i siktet för precisionsmissilerna från Israel. Det är fullkomligt vansinnigt.

Israels premiärminister beklagar dödsfallen men hänvisar till att de boende i områdena faktiskt fick en förvarning innan de började bomba. Jahaaaa, men dåså. Någon dag på sig att förflytta sig till fots genom områden där man riskerar att bli nedskjuten. Ja, det är en realistisk förvarning.

Samtidigt åker Condolezza Rice hem och säger att om några dagar ska det nog lugna ner sig. Timbro-högerns relativt nya krampojke Fredrik Federley slåss med näbbar och klor för att få skänka slantar till Israels masslakt av oskyldiga kvinnor, män och barn i Libanon.

Världen är fullkomligt vansinnig.

Det råder brist på ansvarstagande ledare i världen. Nu är tiden inne för Sveriges regering att ta sitt ansvar för EU:s tysta godkännande av Israels krigspolitik. Vi har sett detta godkännande redan genom en tystnad i frågan om Israels isolering av Palestinas regering. Israels krigspolitik mot Palestina, genom avrättningar, förstörelse av palestinsk infrastruktur osv måste fördömas. Nu krävs det fredsfrämjande FN-styrkor på plats som stoppar våldsutvecklingen.

Det återstår att se om Sveriges regering vågar ta ansvar för världens tillstånd på EU-nivå. Eller om initiativ bara kan tas då trafikdatadirektiv är aktuella.

Och i spåren av de krigförande parternas vansinne drabbas nu Libanon av en av sina största miljökatastrofer. Krig drabbar aldrig bara människorna. Det förstör jorden vi lever på och djuren vi behöver för vår överlevnad.

Helt rätt, Scarlett

Is it true that I'm the one making you nervous?
Trying real hard as a bound for show press
By you and your crew, that's helpless
You saw that X5, that's me outside
I know you, kinda seem so confused
You can’t understand how my diamonds seem blue
But it's cool, it's true, it's unusual
A girl so fly outshining a guy
- Blaque, I'm good

För sisådär femtio år sedan var det gängse pryl bland var man att ha en gratisarbetande assistent hemma som skötte husgörat, dvs en hemmafru. Numera är förvärvsarbetande kvinnor, tack och lov, inte lika ovanligt som under denna tid.

Men denna sysselsättningsemancipation har paradoxalt nog fört med sig att kvinnor i svenska hem fortsatt jobba ytterligare en heltidstjänst helt obetalt, genom att gratis sköta allt hemmajobbet och barnskötsel. Kvinnor jobbar som aldrig förr i världshistorien utanför hemmen, och samtidigt är det vi som rengör toaletter som inmutas av ståpissande män, lagar maten och ser till att ungarna kommer till dagis i tid.

Detta dubbelarbete har fler en än gång forskats kring för att försöka förstå. Och till och med s k "medvetna", jämställda familjer har visat sig inte kunna hålla sig från ojämställd fördelning av hushållsgörat. Något som Carin Holmberg visade i sin avhandling Det kallas kärlek.

Sanningen är att kvinnor sliter och släper och bränner ut sig för att vara perfekta i arbetslivet och i privatlivet.

Nu har den begåvade skådespelerskan Scarlett Johansson kommit på att hon faktiskt vill betala för två assistenter som sköter om hennes behov. Kvinnan är ju ett under av god inspiration för alla män i hela världen. Tänk om de faktiskt också kunde få för sig att betala för sina slavande assistenter som sköter om deras behov?

Men nej, det här gillar inte divalatproducenten Andrew Lloyd Webber. Han kallar hennes krav "löjliga". Ja, jag vet ju inte mer än vad Aftonbladet skvallrar om. Så kanske en del av hennes krav gränsade till excesser. I dunno. Men hon ska fan inte dissas för att hon vill betala för att ha två assistenter.

Bruden är ju en jämställdhetsförebild för alla män i hela världen. Men ser gubben Webber det på detta sätt? Nä nä. Tjejen vill pröjsa för sina "hushållsnära tjänster" vid scenen - då är hon divalat. För patriarkatet blir det aldrig bra hur man än gör det.

Dagens samhälleliga axelryckning

Vinnare i kategorin "problem vi sopar under mattan":



Från DN.

Andra bloggar om: val2006, feminism

U-landet Sverige

Men Sverige håller samtidigt på att bli ett u-land i fråga om att ha en kvinna på den högsta demokratiskt valda politiska posten. I det avseendet är Sverige fortfarande ett gubbsamhälle. I de två största svenska politiska partierna är det fortfarande män som styr, vilket knappast kommer att leda till en kvinnlig statsminister efter valet i september 2006. Ännu mer anmärkningsvärt i det sammanhanget är att dessa båda största partier aldrig ens har haft en kvinnlig partiledare.
- Kvinnor på frammarsch i världspolitiken, Vladislav Savic

Jag riktigt lacka på kampen mot diskriminerande strukturer inom politiken. Jag pratar om att hela tiden behöva rättfärdiga och bevisa sin existens och kompetens för att man är ung, kvinna och av invandrarbakgrund. Trött, trött, trött, trött. Det är vad jag är på det.

Min tröttsamhet förvandlas snabbt till ilska emot orättvisan vi brudar lever i. Att vi alltid i första hand ska vara snygga och inte smarta om vi vill få det där jobbet, den där pojkvännen eller komma in på krogen, osv.

Nu är det valtider. Det handlar om att andas, äta och bajsa valkampanjande ända fram till målstrecket 17 september.

Vad däremot de flesta inte känner till är bakgrunden till kampanjandet för de flesta individer. Nämligen alla de ascoola ungdomar, tjejer och invandrare som förhindrats att ta plats på valbar plats på partiernas listor. Mest för att de hotar den regerande maktens kotteri, nepotism och konserverande av rådande strukturer för att gynna de som redan befinner sig i den priviligerade maktsfären.

Det är därför jag blir så glad av att läsa om kvinnliga makthavare som inte bara norpar åt sig maktfulla positioner, de blir presidenter för länder. Som Michelle Bachelet i Chile, Ellen Johnson-Sirleaf i Liberia och Tarja Halonen i Finland.

Och tänk om det vore så enkelt att jämställdhetens motståndare skulle kunna hävda att jag stödjer politiker bara för att de är kvinnor. Det handlar ju inte om det. Det handlar ju om att världen befolkas av över 50 procent kvinnor, och av världens maktorgan äger vi om ens 10 procent av positionerna. Det handlar om jämställd representation.

Trots att Sveriges riksdag består av närmare 45 procent kvinnliga ledamöter domineras nyheterna av 70 procent män. Och för det mesta syns vi mest i de "mjuka" frågorna i kontrast till de "hårda" politiska frågorna.

Jag är glad att jag har möjligheten att kandidera som tvåa på Örebro Läns lista till riksdagen. Det ger mig en chans att peppa tjejer att ta plats och ge sig kast makten och politiken. Och om jag skulle komma in i riksdagen finns det ännu bättre möjligheter att jobba för kvinnornas utrymme i politiken.

Andra bloggar om: val2006, feminism

Asså, vad gjorde du 2006?

You wanna spread your wings but you're not sure
Don't wanna leave your comforts
Wanna find a cure
We're afraid of who we see in the mirror
We wanna let got but it feels too pure
Who wants to be alone in this world
You look around and all you see is hurt
But the light it always guides us
If we move with a little trust
- Afraid, Nelly Furtado

Jag tror att vi människor för ofta ber om ursäkt för våra bravader, våra vunna strider med vår omvärld och oss själva. Och därför tänker jag inte, som jag först egentligen började skriva, indirekt be om ursäkt för det som gör mig stolt över att leva.

I söndags kom jag hem från en klättervecka i Frankrike. Jag övervann rädslor jag inte visste jag hade. Jag gav min inneboende tveksamhet inför tilliten till omvärlden en rejäl omgång. För i klättring är det bara litandet som kommer att ta dig upp till toppen. Utan den står du med kramp på en avsats och vågar inte satsa 110 procent på ett steg som i all realistisk paranoidhet faktiskt ser väldigt osäkert ut.

Jag kan inte säga att jag hade "roligt" (det är väl klart jag hade det), det jag pratar om handlar om en helt annan dimension av känslor. Det handlar om gå förbi skojskön som många står och stampar i och gå direkt på rädslorna i livet. Och då menar jag inte bara det faktum att man frivilligt väljer att åka på en resa där det inte finns dusch och bara saltvattenshavet att tvätta sig i, jag menar den aktiva handlingen att se sina brister i vitögat.

Jag tror jag gjorde det. Jo, jag vet att jag gjorde det. För att när jag gjorde det var jag skiträdd. Som när jag för första gången skulle bege mig nerför den vertikala pistbacken, när jag för första gången dök ner på 60 meters djup eller när jag gav mig i kast den där klippväggen på 6a. Livet är ett smörgåsbord av dörrar att öppna och upptäcka nya saker bakom. Det gör mig så glad att leva.

Det är kul att ta utmaningarna. Och det är roligt att bli kallad Extreme Sporty Zpice och få skratta instämmande.

Andra bloggar om: val2006, livet, utmaningar, rädslor

På begäran: lättsamhet

4 arbeten jag haft i mitt liv:
1. jordgubbsplockare
2. servitris
3. simlärare
4. jurist

4 filmer jag kan se om och om igen:
1. 2046
2. Lost in translation
3. Pedro Almodovars Kika
4. Nausicaä of the Valley of Wind

4 städer jag har bott i:

Jag har inte bott i några städer förutom Stockholm. Jag är uppvuxen i byn Högsby.

4 teveserier jag gärna ser:
1. L Word
2. Seinfeld
3. Buffy the vampire slayer
4. Star trek the next generation



4 ställen jag vill åka till:
1. Mexiko
2. Sydney
3. New York
4. Rio de Janeiro

4 webbsidor jag besöker dagligen:
1. DN
2. Aftonbladet
3. Svd
4. Expressen

4 favoriträtter:
1. allt mamma gör
2. pannkakor med jordgubbssylt och grädde
3. potatismos och morotsbiffar
4. sallad

4 ställen där jag stortrivs:
1. med min familj
2. Centralamerika
3. i min säng
4. bland nyfunna vänner

4 vänner som jag tror kommer att svara:
1. Blogdizzen
2. Kamikazepiloten
3. Rätt och Slätt
4. Emma Grön

Svenska geishor & Marilyn Monroe

Min fascination för sport fortsätter. Ärligt talat har det nog att göra med mitt ökande intresse för sport överhuvudtaget. Men med det intresset har en ny värld uppenbarat sig som verkar leva på undantag från samhällets övriga utveckling.

Och nu menar jag inte det vanliga jiddret om att generellt sett är 99 procent av alla skribenter och personer som skrivs om i sportblaskor män. Ja, män. Ta upp morgondagens aftonblad och bläddra igenom sportbladet. Voilà!

De enda som faktiskt lyckas hålla någon nivå på skriverierna i detta fallet är faktiskt Stockholms Fria. Respekt.

Hörde ni det senaste från Båstadsturneringen? Uppenbarligen är Båstadsveckan så poppis av en enkel anledning: det blonda geishorna. I brist på tunga titlar och stora prischeckar har turneringen lyckats fixa något som garanterat ska locka den manliga eliten till Sverige - 2000-talets geishor: i det här fallet blonda svenskor.

Eller som tennisspelaren Tommy Robredo, rankad 9 i världen, säger: tjejerna fixar allt vi ber om.

Journalistens fråga till funktionären Anna Cronwall talar sitt tydliga språk om männen som målmedvetna, karriärsstinna & mentalt starka, medan kvinnorna mest är vackra objekt:

Massor med mörka, snygga, vältränade, stenrika latinograbbar och ett dussin vackra, svenska tjejer som passar upp dem – det måste uppstå ”ljuv musik” ganska ofta?
– Inte vad jag vet. Men det får du fråga tjejerna och spelarna om, skrattar Anna.

Detta kvinnor-är-bara-vackra-hela-kompletta-om-en-man-anser-det-synsättet fick mig att tänka på Joyce Carol Oates bok Blonde om Marilyn Monroes liv. Sitt äktenskap till den superkände baseballspelaren Joe DiMaggio avslutades genom mannens brutala misshandel av Marilyn efter hon färdigställt filmen Flickan ovanpå med den ökända scenen där Monroes klänning blåser upp och visar hennes trosor.

Med varje sida jag läste om Norma Jeans liv blev jag desto mer plågsamt medveten om hur representativ hon är för kvinnors mentalitet vad gäller vår relation till det motsatta könet.

Innan äktenskapet tar slut med DiMaggio beskriver Oates Norma Jeans tankar på följande sätt:

"Hon var förtvivlat kär i honom. Hon ville föda hans barn, hon ville vara lycklig med honom - göra honom lycklig. Han hade lovat att han skulle göra henne lycklig. Hon måste lita på honom. Det var han och inte hon som hade nyckeln till lycka."

Det här inlägget blir till alla kvinnor. För ett starkare systerskap och en mer jämställd värld.

Andra bloggar om: feminism
val2006
Båstad

Mats Olsson och oförståndet

Sportskribenter. Vad ska man säga. De utger sig inte för att vara professorer i filosofi eller statsvetenskap, men de tar sig gärna friheten att definiera omvärlden från sina fotbollskunskaper. Resultatet blir nästan alltid lika fascinerande. Förutom den här gången. Den här gången har Expressens Mats Olsson överträffat även sig själv. I dagens krönika kallar han Jämo Claes Borgström för "bordellkungen" som utdelade "svinhugg" mot fotbollsälskare genom sin "vämjeliga människosyn". Olsson menar att Borgström borde be om ursäkt för att ha utmålat alla fotbollsälskare till personer som vill köpa kvinnor.

Jag borde ju inte ta det här så allvarligt egentligen. Olsson är ingen betydande politisk skribent. Men nu har han klivit över en fullkomligt oacceptabel anständighetsgräns. Genom att förvränga verkligheten kring sexköpshandeln och vad egentligen Claes Borgström sa när han stödde uppropet för en VM-bojkott lyckas Olsson framstå som den mest trångsynta skribenten som någonsin begåvats med ett tangentbord vid en tidningsredaktion.

Borgström sa aldrig att alla fotbollsälskare var sexköpare. Det Borgström gjorde var att konstatera fakta kring samhällsproblemet trafficking, sexhandel och patriarkala strukturer i samhället. Så här uttrycker han sig på DN Debatt 23 april i år:

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att detta är en öm punkt för många män, ett förhållande som inte får ifrågasättas, eftersom ett sådant ifrågasättande samtidigt riktar sig mot en central del i manligheten: att vi är män just för att vi är överordnade kvinnor. Denna överordning kommer till uttryck på alla områden i samhället, i alla kulturer och alla länder: män har mer politisk och ekonomisk makt, högre social och kulturell status än kvinnor.

Jag tror att få män i Sverige medvetet går och känner sig förmer än alla kvinnor de möter och jag är övertygad om att praktiskt taget alla män tar avstånd från människohandel. Men djupt rotade strukturer styr vårt sätt att tänka och känna.

Modern mansforskning lyfter fram överordningens betydelse för den manliga identiteten. Att ifrågasätta den är att rikta ett hot direkt mot den kärna i varje man som säger att han är man just för att han inte är kvinna. Detta utgör, menar jag, det huvudsakliga problem vi har att lösa för att uppnå verklig jämställdhet. De hätska reaktionerna på min uppmaning till en bojkott av fotbolls-VM bekräftar detta.

Jag tillhör en av de där fotbollsälskare. Jag nära tårar när vi åkte ur VM i matchen mot Tyskland. Men det finns saker i mitt liv som faktiskt är viktigare än en vit boll på en grön gräsmatta. Det är de mänskliga rättigheterna och demokrati. Och i ljuset av detta är Olssons ord en hög osammanhängande frustrationsyttringar i bristen på förmågan att förstå vidden av problematiken med förtryckta kvinnor som runt om i världen dagligen kastreras, misshandlas, torteras, diskrimineras - bara för att de är kvinnor.

Bojkotten kanske inte hade löst problemen med trafficking. Men den här debatten lyckades med, precis det Borgström skriver, trycka på mäns ömma punkt. Och punkten kan sammanfattas i följande existensiella fråga: respekterar och behandlar jag verkligen kvinnor som jag gör män?

I "världens mest jämställda land" är behovet uppenbart av en levande debatt kring feminism och mänskliga rättigheter.

Andra bloggar om:
miljöpartiet
val2006
feminism
fotboll

Efterlysning: riksdagskampanj

Svensk sommar är bland det underbaraste som finns och bara därför kan det bli alldeles för lätt att prioritera bort sådant som är viktigt. Jag läste nämligen en efterlysning på Almedalsbloggen från Jonas Morian om vilka som är mina prioriterade frågor i min riksdagskampanj. Självklart delar jag med mig av dem. Sedan kan jag förhandstipsa om min nya hemsida som i dagarna ska komma upp. Håll utskik!

Livet i Almedalen

Jag hängt två dagar här i Visby under Almedalsveckan och slagits av hur stort det här jippot är. Allas vårt politiker och journalist-kollo har vuxit till sig rejält och varje dag är schemat späckat med hundratals seminarier att lyssna på.

Jag har ägnat mycket av min tid i silon vid hamnen där Östersjötorget är. Där inne har vi i guateprojektet en monter med bilder från vårt arbete i landet. Jag och Klas Hansson snodde till oss tid på scenen och pratade en halvtimme och vad vi har gjort för arbete under våra utbytesresor till Guatemala. Det var en bra uppvärmning inför vår stora monter vi ska ha om projektet på Bok och Biblioteksmässan i Göteborg i oktober.

Annars har jag träffat många trevliga människor. Jag pratade om framtida seminarier i mp om försvarspolitik med Annika Nordgren Christensen, vår politiskt sakkunniga på försvarsdepartementet, speciellt för att öka unga tjejers intresse. Jag förklarade för Eric Sundström, journalist på AiP, att det är en skam att han inte har sin egen show för att få driva med politik. Jag lovar, snubben har humor. Sedan har jag diskuterat valkampanjer, valstrategier och annat vanligt skvaller med alla möjliga. Sådant som egentligen är kärnan av hela Almedalsveckan.

Nu beger jag mig av och fortsätter jobba för komma in i riksdagen utanför ön.