U2 spelar i Guatemala

"Manga man gillar inte kvinnor fran Costa Rica", sa han till mig.
Jag vaknade ur mina vandrande tankar och fragade vad han menade med det.
"Dar kan kvinnor till och med saga till en man att de ar intresserade av honom och fraga om de vill ga ut."
Jag tittade pa honom utan en aning om var jag skulle borja. Jag tog sats och borjade med att fraga om han sjalv skulle kunna tacka ja till en "tica" (costa rica-brud).
Han svarade med en minimal eftertanksamhet "ja".
Jag tittade pa honom och aterigen borjade jag reflektera over de diametralt olika varldarna vi lever i. Jag aterupplevde alla mina tidigare moten med man pa gator och i rum som ropar efter mig med ett "cchh chh"-ljud, som till en katt eller hund, for att jag sa uppmarksamma deras tomma forsok att visa att de flirtar med mig.
Jag kommer inte att sakna blickarna, de domande, tranande och alienerande. Ah Guatemala, du machista-land. Sa mycket i livet blir till slut en U2-lat, can't live with or without you.

Livet fran andra sidan

Tank dig att din enda biljett in till politiken ar att aga miljoner, vara vit och man. Tank dig sedan att du ar mayaindian, med egendom av 15 kvadratmeter mark att odla majs pa, och ar analfabet. Den senare personen ar verklighet for 60 procent av Guatemalas befolkning.

Det har varit tufft det har senaste utbytet med demokratiprojektet i Guatemala. Kursdeltagarnas syfte att pa riktigt realisera sina politiska aspirationer har tart pa dem sjalva och pa oss i ljuset av den harda verklighet de befinner sig i. Idag holl jag i min workshop om valkampanjer dar en av deltagarna forklarar for mig att i hans hemkommun bestamde hans parti sig borgmastarkandidat utifran hur mycket pengar han hade. Klara bud, ingen annan ar valkommen.

Och i Monterrico traffade jag en kille som berattade for mig om sin verklighet pa en Chiquitafabrik. Han berattade om hur han langtade bort fran utsiktslosa Guatemala dar han tjanade 3500 kronor i manaden. Han berattade om sitt forsok att komma till USA, sina drommars land, och hur han hade blivit satt ett rum pa 3 kvadratmeter tillsammans med en annan person i fem dagar utan mojlighet att tvatta sig.

Men trots detta fortsatte han att dromma om USA som paradiset pa jorden fran alla orattvisor i Guatemala. Jag forsokte fa honom att andra sin installning till att USA var hans raddning fran orattvisor. Jag lyssnade pa honom och han lyssnade pa mig. Och i mitt hjarta blev den grymma varld som unga i Guatemala lever i sa obehagligt pataglig.

Bueno.

Jag maste ga tillbaka och reflektera over mina moten och samtal i detta utbyte. Tack till Christian for ditt lyssnande ora och ditt goda kamratskap under resans gang. Centerpartister och miljopartister kan vara kompisar. Vaya!

Back in town

Jag ar tillbaka. Tillbaka i landet som invigde mig till mosade bonor (frijoles) som ser ut som bajsmos, till landet som lider av de storsta problemen med ojamlikhet mellan man och kvinnor pa alla fronter, till landet som skankt mig den storsta forstaelsen for hur den fattiga varlden fungerar.

Jag befinner mig i Guatemala city pa en ny omgang av utbytet som vi har landerna sinsemellan. Denna gang ska jag och Christian halla i varsin workshop dar vi snackar om ar man skaffar sig ett kommunalt handlingsprogram som parti och hur en valkampanj fungerar. Mitt ansvar ligger pa det senare omradet. Jag ser fram emot att aka ut till regionerna och prata om valkampanjande, strategier och overlevnadssatt. Det ar en hard varld som vara kursdeltagare lever i, men min avsikt ar att ge dem de basta instrumenten for att hantera den verkligheten.

Hur som helst.

Christian och jag ar radarparet igen. Alltsa for mig. Det ar jattekul att fa jobba med min centerpartist igen och skoja om kulturkrockar. Jag aterkommer med mer betraktelser kring detta.

Idag var vi och kollade pa matchen mellan Sverige och England pa en restaurang. For att ni alla ska forsta hur det var bor ni veta att har i Guate haller man inte pa Sverige i ett sadant lage, utan England. Men vi forsakrade oss om att vara majoritet som skrek och hejade pa vart kara Sverige. Stabilt.

Imorgon ska vi traffa en av Guatemalas fa kvinnliga borgmastare. Det finns bara atta av nagra hundra i landet. Spannande. Pa aterlasande!