Var är mansupproret?

Ännu en dokumentär om en flicka som blivit våldtagen, nu medan hon sov. TV4 visade precis historien om Evelina och hur hennes mamma kämpat för sina rättigheter mot arroganta poliser, under domstolsförhandlingen och sist försäkringsbolaget Trygg-Hansa som inte ger ersättning för sexuellt utnyttjande utan bara för våldtäkt. Trygg-Hansas representant säger rakt ut i intervjun att uppfattningen om vad som är en våldtäkt skiljer sig åt, underförstått: att bli våldtagen medan man sover är ingen våldtäkt i företagets mening. Det är så att man kräks.

Muffled sound of fist on flesh
Blows to chest
No breath
Air gasps
You ain't nothing but white trash, bitch!
With each hit, each kick, each broken rib
Crack, crack
Bones are crying
Mommy's crying and bleeding
And pleading
And then
Daddy wants to fuck
Dick hard, swelled with power rush
And as if all that wasn't enough
Mommy's seven months heavy with birth

As daddy grunts and cursed drunk nothings in her bloodied ear
Ur Ursula Ruckers låt Return to Innocence Lost

Jag kan inte beskriva den känsla som sprider sig i min kropp när jag lyssnar på tjejer och kvinnor som har blivit våldtagna och slagna. Den fullkomliga kränkningen som ligger i en våldtäkt. Hur våldtäkten med varje stöt krossar och förstör ens inre självkänsla, integritet och självförtroende. Behovet av att dominera och kontrollera någon annan genom misshandel och glåpord. Nästan hälften av alla kvinnor i Sverige har innan sin 15-årsdag utsatts för våld och det mesta försiggår inom hemmets väggar. Det gör ont att tänka på det fruktansvärda förtryck som tar sig till uttryck i många hem varje dag.

this happens every minute to a woman in this world
the female gender is not safe in this world
pressin charges is no use in this world
a womans words are not enough in this world

Nabila kommenterar i sin låt Womans World mäns våld
och det faktum att så få fall leder till fällningar i domstol eller ens åtal.

Efter stormen i södra Sverige växte ett folkligt eluppror mot elleverantörerna. Men trots att enligt kvinnojourernas uppgifter drygt 40 kvinnor misshandlas till döds varje år, 20 000 kvinnor våldtas varje år och bara 2 procent av dessa leder till åtal - så finns inget folkligt uppror mot detta utbredda förtryck. Varför ställer sig inte män upp och deklarerar att detta förtryck inte hör hemma i ett civiliserat samhälle? Var är mansupproret? Jag väntar. Och medan ingenting händer lemlästas kvinnors själar och kroppar, bara för att de är kvinnor.

Kudos till chixen i Högsby

Berga, Ruda, Långemåla och Högsby - är det några ortsnamn som klingar bekant? Det är mina hemtrakter och små byar som ligger utanför Oskarshamn i Småland. Och i fredags var jag tillbaka i min hemort Högsby för att se min syster uppträda på lokala ungdomshuset (se bilden). Döm om min förvåning när jag förstår att kvällen är tillägnad unga tjejer som är musiker från bygden.

Och varför var jag förvånad? Under mina tonår i Högsby fanns nämligen ingenting annat för tjejer att göra och tänka på än att läsa Frida, lära sig senaste sminktipsen från Vecko-Revyn, vara med sina pojkvänner, supa skallen av sig på helgen och möjligtvis vara med i ett fotbollslag, men detta var bara avvarat de populära tjejerna.

Och i fredagskväll satt alltså bara unga tjejer på scenen för att föra fram sina låtar inför en stor publik. Killarna i publiken packade prillor och log försynt och godkännande mot tjejerna på scenen. Och jag satt där och njöt för fullt.

Det är ju helt fantastiskt att det äntligen finns ett forum i min hembygd för dessa tjejer att skapa sig själva och hävda sig själva. Äntligen finns ett alternativ till sminket och det enda godkända samtalsämnet: killar.

De här tjejerna är en stark förebild för andra unga chix som drömmer och som tror på att de inte behöver nöja sig med att bli "någons flickvän". Oavsett om de blir kärnfysiker eller musiker i slutändan, har de fått ta plats i sin omgivning, de har fått skapa och uttrycka de tankar som skriker om att få uppmärksamhet.

För sju år sedan var det otänkbart att mina jämnåriga sjuttonåriga tjejer i Högsby skulle få sådant uttrymme. Men nu tar verkligen den feministiska medvetenheten stormsteg. Jämställdhetsutvecklingen är här för att stanna. Flytta på er grabbar: ni har stått på scenen alldeles för länge och tjejerna är inte längre förpassade till en plats bakom kulisserna eller till att tråna efter er i publiken.

Makthavare med och utan koll

Det sägs att det största hotet mot den globala säkerheten idag är terrorism. Om du frågar Worldwatch Institute har de ett helt annat svar. I sin senaste rapport om tillståndet i världen slår de fast att de verkliga hoten kommer från klimatförändringar, naturkatastrofer, risken för nya världsepidemier, fattigdom, hårdnande kamp om mat och vatten samt sinande oljetillgångar. Institutets projektchef Michael Renner slår fast:

USA:s linje att föra ett globalt krig mot terrorismen tar bort fokus från värre hot mot stabiliteten och säkerheten i världen.

Till och med Bill Gates har fattat galoppen. Han har med sin egen fond startat ett projekt för att få high school-kids i USA att spendera tre veckor i ett u-land i syfte att öka förståelsen för omvärlden och medvetenhet om demokrati, vilket i sig är grundläggande för att bekämpa terrorism.

Nu har socialdemokraterna och moderaterna förhindrat riksdagen att gå in och rädda de cirka 150 apatiska barn som finns i Sverige idag, därför att de ser en risk att antalet mångdubblas om de ger amnesti till de kända antalet. Till DN säger Thomas Eneroth, riksdagsledamot för socialdemokraterna, att han tycker att myndigheterna borde fatta beslutet. Jag vet inte hur många skruvar som lossnar varje år i maktens korridorer, men det här är helt fruktansvärt. Alla vet att riksdagen inte är en myndighet eller domstol som egentligen ska besluta om asyl, men det här är ett exceptionellt fall. Precis som det var ett exceptionellt att stifta en snabb lag om att öppna upp registren till biobankerna efter katastrofen i Thailand. Men när det gäller att rädda livet på barn som bokstavligen kan dö av att utvisas p g a sin fysiska hälsa, då passar (s) och (m) på att gå efter regelboken. Nu vet vi alla fall att det sitter en majoritet avhumaniserade makthavare i riksdagen.

"Så kvinnor kan inte bli statsministrar?"

Ur Kronprinsessan av Hanne-Vibeke Holst:

"Åh, Charlotte. Jag är ledsen för att behöva säga det, men även kvinnor vill bli styrda av män. Då känner de sig tryggast."
"Så det är ingen som gillar kvinnor med makt? Varken kvinnor eller män?"
"Nej, det är för utmanande."
"Så kvinnor kan inte bli statsministrar?"
"Jo, absolut!"
"Ja, men...?"
"Det är bara det att de inte kan bli älskade."

Jag har precis läst färdigt Kronprinsessan om den danske miljöministern Charlotte och är faktiskt väldigt tagen av den nakna sanningen om livet som kvinna i politiken som Hanne-Vibeke Holst lyckas fånga. Det finns så mycket jag skulle kunna berätta, men jag måste själv lära mig att skilja på bitterheten och på vad jag faktiskt är intresserad av att göra: följa mitt hjärta och driva progressiv politik.

Hopp för mänskligheten

Jag tycker mig se en vändning i debatten om tjejers rätt till sexuell integritet. De folkliga upproren mot att tjejer behandlas som slit och släng varor med bemärkelser som "brudar" eller "horor" har skorrat illa hos många, därför har vi nätverk med ungdomar på skolor som engagerar sig för att "vägra kallas hora". Nyligen så vände våldtäkten på en fjortonårig flicka upp och ner på hela Motala och demonstrationer anordnades och nätverk startades, likaså tidigare i år startade ett nätverk av män mot mäns våld mot kvinnor i Piteå där en kvinna yxmördats av sin f d pojkvän efter att hon pratat med en annan man på krogen. Och bara för en vecka sedan mördades en 20-årig tjej i hemmets vrå av sin pojkvän för att hon fått ett glas vatten av en annan kille på krogen.

Det är egentligen helt sjuka saker som pågår i vårt "jämställda" samhälle. Men jag känner att en vändning har kommit, och den är här för att stanna. Att en kvinna mördas av sin make/sambo/pojkvän eller f d dito skapar numera folkuppror, det skapar förstasidesrubriker. Hade Anders Lilja, Kristian Huselius och Henrik Tallinder som den senare själv uttryckte det "planerat att gå ut och ta med en brud hem på hotellrummet", för några år sedan hade det varit tyst som i graven bland sportskribenter och ledningen för hockeyförbundet. Det hade möjligtvis avfärdats som något som blåsts ur proportion, men inte så mycket mer. Det är nämligen patriarkatets specialitet, att män skyddar varandra när det blåser hårt. Men nu har den vinden vänt. Numera tillgodoser inte manssamhället med skyddande vingar när andra män beter sig illa mot kvinnor. Numera avfärdas sexistiskt och s k "grabbigt" beteende nästan direkt.

Det är egentligen fantastiskt. Kanske lite för bra för att vara sant. Och det brukar ju inte båda gott när jag får den känslan. Men se till exempel DN:s Johan Esks kommentar:

Det mest vidriga i hotellhistorien är rollen kvinnan fått. Hon behandlas som en bisak, ett bihang, ett stycke kött.

Och Aftonbladets Lasse Anrells analys:

"Tallinder: - Vi har egentligen inte gjort något fel förutom att vi blivit utsatta i medier."Precis så säger han. Ibland borde inte idrottare låta sig intervjuas. Det borde Silbersky och spelarnas andra rådgivare insett. Alla kan inte hantera ord och sin egen besvikelse och sårade självkänsla när de pressas. Tallinder kan det inte.

Tack för insiktsfullheten och den öppna kritiken. Det är faktiskt inte så vanligt som man skulle önska att det var. Nu hoppas jag bara att vi fortsätta i samma positiva utveckling. Jag tänker tänka positivt idag, det är ju trots allt alla hjärtans dag.

Alla skärvors dag

Imorgon är det alla hjärtans dag. Det känns som att det ligger så nära till hands att häckla vilken kommersialisering och kapitalisering ännu en högtid med något form av innehåll genomgår. Men jag orkar inte. Jag vill mysa lite över att det faktiskt är en kärleksdag imorgon.

Läste stora Nemi-strippen i dagens DN, någon form av 'inför-valentines-dagen-stripp'. Jag blev besviken. Moralkakan handlade om att även hur ensam du känner dig i ett till synes tomt och meningslöst liv, så har du ju alltid din kille som håller om dig. Okej, jag kanske målar fan på väggen. Men jag räknar med Nemi när det kommer till cyniska, existensiella och ifrågasättande strippar.

Jag har beställt blommor till familjen. En kompis frågade mig om man kunde göra så på alla hjärtans dag. Jag skrattar fortfarande åt det nu när jag tänker på det. Hur har vi blivit så trångsynta att vi tror att kärlek bara är något som försiggår i parförhållanden? Det är väl fullkomligt självklart att jag skickar blommor till de jag älskar. Puss till familjen! Mi corazón palpita para ustedes.

Och fattas inspiration och sällskap så är poeten Gíoconda Bellí bäst på att spä på frustrationen. Läs hennes dikter!

Äckliga hockeyspelare

Det sårade barnet i många kvinnor
är en flicka som från tidig barndom
fick lära sig att hon måste bli
någon annan än den hon är,
och förneka sina verkliga känslor
för att attrahera och behaga andra.
- bell hooks, Allt om kärlek.

Alla män är potentiella våldtäktsmän

Det är inte okej att våldta någon. Det är en samhällelig norm. Men trots detta lär vi kvinnor oss från att vi är små att alla män är potentiella våldtäktsmän. Nej, vi går inte i någon hemlig skola där separatistiska radikalfeminister hjärntvättar oss på rasterna i grundskolan. Våra lärare är familj, vänner, lärare, tv, tidningar, reklampelare och vilka andra medium du kan tänka dig.

I dagens s k moderna och jämställda samhälle är det vanligt att man kan träffa någon på ett kafé eller på krogen och fortsätta den trevliga kvällen hemma i hemmets mysiga vrå. Det är en del av vår frihet att lära känna människor som till en början är främlingar. Vi kvinnor förstår att det är helt okej att ragga upp någon på krogen, men skulle den uppraggade mannen visa sig vara en våldtäktsman så får vi höra: "varför tänkte du dig inte för", "du förstår väl att du inte kan lita på någon du inte känner". Det är helt enkelt samhället som lär oss att alla män är potentiella våldtäktsmän.

"Rubrikerna blir ju fruktansvärda"

"Osmidigt agerande från polisens sida. Märkligt att ta ett beslut om förhör så nära landskampen. Människor blir chockade när tre spelare saknas i matchen för att de ska höras av polis. Rubrikerna blir ju fruktansvärda. Det kunde skötts bättre, definitivt."
Advokat Per Liljekvist kommenterar beslutet om att ta in de tre hockeyspelarna till polisförhör efter anklagelsen om grov våldtäkt.

Nu har tre svenska och attraktiva hockeyspelare, Anders Lilja, Kristian Huselius och Henrik Tallinder, blivit anmälda för våldtäkt. Den 22-åriga tjejen påstår att hon inte kommer ihåg någonting och att hon vaknat med fruktansvärda smärtor i sitt underliv på ett av männens hotellrum. Jag vill inte fälla en rättslig dom över männen, men jag tar mig friheten att beskriva dem som perfekta representanter för patriarkatets rätta ansikte.

De tre männen bär på många fördelar: de är blonda svenska män, de är mycket kända idrottsmän och de är unga och attraktiva. Oddsen att någon skulle tro tjejens historia är nästan noll. Varför skulle tre så lyckade män behöva våldta en tjej för att få sex? Men då misstar man sig, det handlar inte om sex, det handlar om makt. Känslan av makt över en annan människa, en kvinna. Patriarkatets yttersta uttrycksätt är våld och övergrepp mot kvinnor. Det är när vi inte beter oss som män anser passa en kvinna, när vi tar plats och beter oss som om vi också har rätt till en del av livets kaka, eller som i det här fallet, vi råkar gå ut och festa en kväll, blir lagom runda under fötterna och stöter på en söt kille som visar sig vara en våldtäktsman.

Män är bra på att hålla ihop, den livsläxan lär de sig med modersmjölken. Men det finns en hierarki bland män också. Är du svartskalle, invandrare och låginkomsttagare är befinner du dig längre ner på samhällsstegen. Detta blir uppenbart om man läser rättsfall från svenska domstolar och vet hur polisen bemöter polisanmälningar. Det är bara svartskallar som är sexistiska skitstövlar idag i Sverige, svenska män målas däremot ut som de mest jämställda små änglarna som någonsin klämts fram ur en moders livmoder. De tre hockeyspelarna var inte afghaner, turkar, iranier eller några andra typer av svartskallar. De var svenska män. Därmed står de över principer såsom "alla är vi lika inför lagen". De har privilegier som andra män bara kan drömma om. Men dessa andra män borde dock vara evigt tacksamma att de inte är kvinnor, därför ännu längre ner på stegen hittar du invandrarkvinnorna.

Advokaten Per Liljekvists ord sammanfattar min analys av patriarkatets agerande i det här fallet. Han tycker inte att man ska störa stora hockeyspelare med sådana här trivialiteter, såsom en ung flickas anklagelser om våldtäkt. Han påtalar att det dessutom faktiskt kan bli fruktansvärda rubriker av det hela. Jag får sådan avsmak inför dagens kvinnosyn som det här fallet så tydligt blottlägger. Vi har inte rätt till någon rätt till sexuell integritet överhuvudtaget, och speciellt inte om vi är obetydliga 22-åriga brudar som hänger på Labbet på stureplan på vardagskvällar.

Jag vägrar lämpa mig in i patriarkatets mall. Det är därför jag skriver dessa rader. Jag kräver mänskliga rättigheter till alla kvinnor i världen. Vi kan inte lura oss själva längre att tro att det inte finns en könsmaktsordning som tillsammans med rasism och homofobi utgör en av vår tids största och mest osynliga apartheidsystem.

I väntan på en hemsida

Jag har nu en blogg. Det känns bra. Jag har en hemsida på gång så i väntan på den, bloggar jag på här,

Tanken med min blogg är att ägna den åt att rasa (mycket roligt kvällstidningsuttryck) över sexism i min vardag och i världen. När jag blir förbannad över något kommer detta således vara mitt ventilationskanal. Jag hoppas få delge några glada bloggar också. Den som lever får vänta och se.

Det behövs ett smidigt forum för fyrkantiga politiker att bli mindre fyrkantiga i. Förhoppningsvis kommer ni att få läsa saker som jag aldrig skulle skriva i ett pressmeddelande eller i en debattartikel.